50 verksamhet som l)iskop var ett exempel på huru heslutet verkställdes. Men prästerna voro hett medvetna om att de hehövde överhetens hjälp. Den hefogenhet de hade tagit sig hl.a. i fråga om kyrkodisciplinen måste på något sätt sanktioneras. I prästernas strävan att få av kungl. maj:t fastställda privilegier ingick detta som ett viktigt moment. Först genom prästerskapets privilegier 1650 §23 fick man detta önskemål tillgodosett. Där fastslogs prästernas »makt till att hålla sockenstämmor», vid vilka hl.a. kyrkodisciplinen skulle behandlas."” Någon gång hade den kyrkliga lagskipning, som redan tidigare hade kommit till stånd, mött opposition från världsliga myndigheter,men det var egentligen först fram mot mitten av 1600talet, som hela den kyrkliga lagstiftningen och lagskipningen sattes i fråga. Den så uppkomna konflikten löstes genom 1686 års kyrkolag och 1731 års lag. Icke blott i Jönköping utan även på andra håll hade världsliga domstolar ingripit i fråga om otidigt sängelag. Därvid har man icke hyst någon annan mening än den allmänt vedertagna kyrkliga om angelägenheten att bestraffa dylika förseelser. Men man hade måhända en säkrare grund att bygga på än de kyrkliga myndigheterna. Det fanns nämligen i lag ett stadgande, som man kunde åberopa. Till grund för sina åtgärder kunde domstolarna lägga giftermålshalken kap. III. Att rådsturätten i Jiinköping därtill fogade bestraffning av kronobrott fann den tydligen helt ‘® Om 16,50 års privilegier se Gullstrand passim samt speciellt Liedgren i K.\ 19.38 s. 226 ff och i K.l 1939 s. 146 ff. — Stadgandet om sockenstämmor i § 23 av sagda j)rivilegier gällde icke blott landsbygden utan även städerna. Det är dock ovisst, i vilken mån bestämmelsen verkligen tillämpades i de sistnämnda. Härvid är att observera vad som stadgades i prästerskapets privilegier 1723 §23 (utom i .\rstrycket finnas dessa j)rivilegier tryckta ett flertal gånger, så t.ex. i Rrusewitz: Frihetstidens grundlagar; § 23 finns där s. 135 f). I sagda paragraf föreskrevs sockenstämma blott ])å landsbygden; beträffande städerna stadgades endast om kyrkoråd. Det förefaller troligt, att privilegierna följde praxis. Frågan behöver dock närmare utredas. Om handläggningen av kyrkotukfsärenden enligt 1723 års privilegier se FÖRF.: Barnkvävningen s. 199 ff. Se vad ovan avd. A. 5 not 23 har anförts om Axel Oxenstiernas reaktion i riksrådet 1636 och 1640 mot kyrkodisciplinen, speciellt mot alt prästerna dömde till penningböter.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=