41 än högre grad än otidigt sängelag torde kunna sägas vara en förseelse uteslutande mot kyrklig sedvänja, är det förklarligt, om böterna tilldömdes kyrkan. Så skedde också i ett mål år hrågan gällde samme man, som —enligt vad ovan har sagts — fiu' otidigt sängelag först diimdes till 10 marks böter till kronan och staden, men vars dom sedan (enligt saköreslängden) ändrades till 4 marks hciter till kyrkan. Fiir kronobrott dömdes han till 10 marks böter, likaledes till kyrkan. Den följande liden finnas i tänkebiickerna några enstaka mål, då bö)ter utdiimdes för kronobrott.'*'* 1 intet av dessa fall ges någon uppgift om att biiterna skulle gå till kyrkan.^*’ Av särskilt intresse äro de domar, som fälldes år 1614 och år 1630. Båda gångerna var det fråga om såväl otidigl sängelag som kronobrott.^* I förstnämnda fall diimdes för de båda brotten gemensamt till 5 dalers (d.v.s. 20 marks) btiler, alltså samma belopp som skidle utgå enligt det ursprungliga, sedermera ändrade beslutet är 1602. 1 tänkeboken år 1630 helte det om 10 uppräknade män, som hade »hävdat sina fästekvinnor hire vigseln», att de skulle böla 10 mark, om bruden vid vigseln icke haft »krona», men 5 daler (20 mark), därest det sistnämnda var fallet.^" Även denna gång överensstämde »Jöns Päorson l'()r hans hustru {»ick med vidslreck. när de widfdes, efter (liilt war affsagdt tilförenne att jn^jen mökrencka skidle hafua krans eller widtslreek, som ärlifja pigor eller änkor hafua; felltes han till peningr til körkan — 10 Mk» (.1Tb 7595—1031 fol. 36 v 4/11 1602; H.iöRKMAN 11 s. 403; Norhoiu; s. 439 not 64). —Tydligen var det hiir fråga om en förseelse av samma natur som kronohrott, även om denna beteckning i detta fall iir mindre lyckad. Möjligen skulle det en och annan gång anviinda uttrycket kransbrott vara biittre. Innebörden av ordet vidslreck (widtslreckl, som jag har funnit an\iint endast i delta fall, kommer arkivchefen, docenten Sven Henson alt behandla i Arkiv för nordisk filologi. Även formen »mökrencka» iir unik. JTb 1595—1631 fol. 67 r (12/12 1614); fol. 79 v (5/11 1617), fol. 233 r (23/10 1630). Hesluten 1614 och 1630 avsågo både otidigt sängelag och kronobrott (jfr ovan not 33; se även forts, av texten). Helräffande beslutet år 1630 jfr Hjörkman 11 s. 308. ■*“ Av Norrorgs framställning s. 377 kan man icke få annat intryck, än att böterna för kronobrott alltid gingo till kyrkan. Han har dock icke anfört något annat bcliigg än det ovan omtalade år 1602; jfr ovan not 38. I domen år 1617 dömiles mannen enligt tänkeboken endast för kronobrolt. Höterna utgjorde 10 mark. 1 den uppräkning av de felande personerna, vilken följde efter detta principbeslut, haile man endast i två fall angivit, vilka luiter som skulle utgå. I
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=