RB 9

37 att de världsliga myndigheterna vid denna tid principiellt bedömde fiirseetser av sagda slag på samma sätt som de ledande kyrkomännen, d.v.s. helt i strid med den uppfattning, som hade ntformals i \"äslerås ordinanlia. Ur denna synpunkt är det av intresse dels att erinra sig det resonemang, som fiirdes av Strängnässliftets prästerskap på 1580talet, dels att observera några domar i domböcker från slutet av löOO-talet och den första hälften av 1000-talet. Vid 1584 och 1585 ars synoder i Strängnässtiftet hade man IVirklaral, alt olidigl sängelag mellan fästfolk skidle bestraffas men att det tillkom överheten att göra detta.'-” Vid synoden 1584 hade man närmare preciserat frågan om det världsliga straffet genom uttrycket; »vid halva böter som lag förmår».-^ Vad man här åsyftade kan icke vara någonting annat än stadgandet i KrLL, giftermålsbalken kap. 111 omböter för miikränkning (40 mark. om äktenskap icke kom till stånd, och hälften, om så skedde). Den kategoriska ft)rm Strängnäsprästernas uttalande hade fått ger vid handen, att de ansågo uppenbart att nämnda bestämmelse skidle tillämpas vid otidigl sängelag mellan fästfolk.'-'- Men grundade sig detta uttalande på en av domstolarna tillämpad praxis? Domboksmaterialet in(")jliggör icke ett bestämt svar på detta spörsmål. 1 de bevarade domböckerna från stiftet finnas endast i dem som gälla Strängnäs stad exempel på domar fiir otidigt sängelag mellan fästfolk. Den äldsta av dessa domar är emellertid c:a ett årtionde yngre än det ovan omtalade synodbeslnlet, och domen stämmer icke heller helt därmed. Det viktigaste är dock, att domstolen utdömde bi')ter. Saken låg till på följande sätt. Strängnäs rådhusrätt dömde år 1597 en man att böta »3 mark -“ Se ovan avd. A. .") s. 2‘J. Lundström: Synodalakter .Ser. 11 s. 1.3. 1 samband härmed {’jorde man del ovan avd. ä not 40 nämnda ullalandef, att kränkt kvinna icke fick bära krans eller krona \ id vi{’.seln. -- De bär refererade iitlalandena vid synoderna 1.384 och l.äS.ä giillde endast otidigt sängelag mellan fästfolk. .Siikcrli{;en har man ansett sjiilvklart, alt mökriinkningsstadgandel i KrLL iiven skidle tilliimpas i fråga om lönskaliiger. som ålföljdes av äklenska]) (om praxis i detla avseende se ovan avd. A. 4). Del må liiir erinras om all .Strängnässtiflets priisterskap ansåg, att det icke fanns något annat lagstadgande om liestraffning av lönskaläger iin det iiiimnda om mi)- kriinkning. .Se hiirorn nedan Kxkurs 2 not 0.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=