36 Sladgandet, som —åtminstone formellt —endast avsäg kronobrott,är av intresse ur flera synpunkter. Förseelsen betraktades som brott mot både världslig och kyrklig ordning, men det var tydligen våirldslig domstol, som skidle döma i båda avseendena. Att kyrkan skidle få en så väsentlig del av biiterna — 1/3 av penningboten och dessutom viss naturabot —hängde väl samman med att brottet främst drabbade kyrklig ordning (kronobrotl). Vad storleken av penningboten beträffar, må till jämförelse erinras om att böterna för mökränkning enligt KrLL, giftermålsbalken kap. Ill utgingo med 40 mark, endast då äktenskap ej kom till stånd, och blott med 20 mark, när äktenskap följde.**^ En dylik jämförelse är av intresse, därfiir att det —möjligen redan vid denna tid och i varje fall något senare —förekom, att stadgandet om böter för mökränkning li mer eller mindre modifierad form) tillämpades vid lönskaläger, som följdes av äktenskap,^' och vid otidigt sängelag mellan fästfolk.'^ Frågan om den betydelse, som tillägget till KrLL, giftermålsbalken kan ha haft i rättspraxis, måste här lämnas öppen. I av mig genomgångna domböcker har jag icke funnit något mål. där bestämmelsen åberopades. Denna fanns dessutomicke i alla handskrifter av KrLL,^*-’ och efter tryckningen av KrLL år 1608 torde den väl icke ha kunnat spela någon roll. I varje fall är dock detta stadgande om böter för kronobrott ett icke oviktigt exempel på Stadgandet är äldre än någon av mig känd kyrklig föreskrift oin böter för kronobrott. Jfr ovan avd. A. 5 s. 27 och not 41 därtill. I MEStL, gifterinålsbalken kap. III stadgades endast om 40 marks bot (jfr ovan avd. A. 4 s. 11). .Samma bot utgick också enligt nämnda balk kap. X vid horsbrott, därest detta fick sonas med böter. I det sistnämnda fallet tillkom böter till biskopen (jfr FÖRF. i Scandia 1963 s. 145f). Ett motsvarande stadgande fanns i KrLL, tjuvabalken kap. I pbid. samt FÖRF.: Stöhl av annans hustru passim). De biskopsböter, som föreskrevos i dessa fall. hade indragits genom Västerås ordinantia 1527 punkt 17 (.SRA 1:1 s. 93). Stadgandet <iär (»För hor, lönskaläger och jungfrukränkning hötes konungen och icke biskopen») tyder på att biskopsböter — utan stöd av lagen även för de två sistnämnda förseelserna. Jfr ovan avd. A. 4 s. 11 ff. Se forts, av texten. Add. G. finns icke ens i alla handskrifter, skrivna av samma hand som de två, vari tillägget ingick. Se Schlyter Xll s. XLVI f; jfr FÖRF. i Scandia 1963 s. 152 not 43. hade uttagits
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=