RB 9

32 sin fästekvinna fcire vigseln äberopades i slatiiter för Skara stift är 1047 direkt »Gift. in.b. k. 2».*^^ Det var för ihrigt icke blott på kyrkligt håll, som man fram på löOO-talet hade glömt bort bestämmelserna i \’^ästerås ordinantia om indragning till konungen av biskopsböler och därför ansåg sig kunna åberopa vad som därom var stadgat i landslagen. Ingen mindre än Johan Stiernhöök gjorde sig (är 1043) som lagläsare pä Aland skyldig till delta fel.'’^ Det var därvid dock icke fråga om tillämpning av KrLL, giftermålsbalken kap. Il §3 rörande biskopsböler vid otidigt sängelag. vilka ju enligt Västerås ordinantia helt skulle upphöra. Saken gällde ett i det föregående icke omnämnt stadgande, som dock icke saknar relevans till spörsmålet om otidigl sängelag. 1 § ö av nämnda kapitel föreskrevs, att endast biskop kunde upplösa fästning; denna gavs alltså i detta avseende samma rättsliga ställning, som enligt kyrklig uppfat tning tillkom vigsel. Det föreskrevs emellertid vidare, att därest fästningen upphistes skulle till biskopen utgå 3 marks böter.'’'’ Även i detta fall innehöll Västerås ordinantia en bestämmelse (p. ö) alt biskopsb()terna skulle indragas till konungen.'’'* Enligt den Stiernhöökska domboken hade en man troloval sig med en kvinna och avlat barn med henne. Såtillvida var det fråga om otidigt sängelag. Att domen dock icke fälldes enligt KrLL. giftermålsbalken kap. II §3 utan enligt §6, framgår därav alt — såsom det hette mässa. På grund härav dömdes mannen till »3 m. biskopens ensak efter det 2. kap. GiftB».'*” .\SUH 3,) s.‘J8. — Att böterna, som i KrLL hade fastställts till 3 mark. här upptogos till 3 daler är ingenting märkvärdigt. Det var icke siillsynf, att böter, som i äldre lag hade angivits i mark. under löOO-talet ntdömdes i daler. .\tl detta dock icke gällde generellt framgår av att 1042 års lagkommission ansåg sig böra föreslå, att så regelmässigt skidle ske med Ininsyn till penningvärdets försämring (.\l.mqi'ist: Handlingar rörande 1042 års lagkommission s. 131). .Toh.w .Stikrnhööks Åländska domböcker s. 109. 65 Föreskriften fanns redan i Ml-XL samt i MLStL (giftermålsbalken kap. II § öL Kn bestämmelse i landslagen om förverkande av fästegåvorna för den som hade vållat skilsmässan förekom dock icke i stadslagen. «« .SHA 1521—1719 1:1 s. 90. •*' .\tt det var S 0 som tilliimpades framgår även därav, att då mannen hade vållat skilsmässan fastslog häradsrätten kvinnans riitt att behålla fiistekonsistoriet hade lämnat tillåtelse till skils-

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=