31 man genom konfiskationerna av brudkronor bröt urgamla sedvänjor, ledde till modifikationer i beslagtagandet. Ingen kyrka torde ha blivit utan brudkrona.^'* Kommo de brudkronor, som kyrkorna så fingo behålla, icke till användning under den fidjande tiden? Övergav man verkligen då de gamla sedvänjorna, så att en ny inställning från kyrkans sida behövdes för alt åstadkomma en renässans? Det må dock här konstateras, att man vet ganska litet om de verkliga kyrkliga förhållandena i loOO-talets Sverige. Aven om det bevarade aktmaterialet är bristfälligt, torde dock vissa resultat kunna nås vid en grundligare genomgång än den som hittills har fcirekonnuit inom forskningen. Den bestraffning av otidigt sängelag (inkl. kronobrott), som började förekomma i slutet av löOO-talet och som sedan fortsatte under löOO-talet, var ett resultat av kyrkliga myndigheters ätgiiranden. Ingen kunglig sanktion av dessa ägde rum. Långt mindre fattades något beslut om att upphäva förbuden i 1527 och 1528 års ordinantior mot en dytik bestraffning, d.v.s. ett återupplivande av stadgandena i KrLL, giftermålsbalken kap. II § 3.®^ Sedan KrLL hade tryckts år 1608, är det dock förklarligt, om man i dess nämnda stadgande fann slöd för de faktiskt uldihuda kj^rkliga böterna.®’ Att dessa voro av annan natur än de i landslagen bestämda — de senare skulle ju gå till biskopen, vilket icke var fallet med de nytillkomna —kunde man till nöds överse med i en tid, då man hade föga sinne för en formellt strikt tolkning av lagen. Emellertid är ett dylikt åberopande av KrLL sällsynt. Jag har dock antecknat ett sådant fall i kyrkliga stadganden. För en bestämmelse om 3 dir smt: s biiter för den som hävdade tioner voro.» Omdömet {'iiller generellt och icke hlott de av Kiillström direkt åsyftade fallen. a.a. s. 127 f; .Stolt sp. 408. *“ Tydligen har Helen.\ Michon-Bordes icke ansett, att den kyrkliga j)ropagandan för kyrklig vigsel har varit särskilt effektiv. I samma stycke (s. 58), där hon talar härom, finns även det ovan (avd. A. 8 not 22) omtalade nitalandet, att »kyrklig vigsel blev mera allmän först i och med 1686 års kyrkolag». Jfr ovan denna avd. not. 11. Ibid.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=