83 (i. (ienoni punkt 14 i Västerås ordinanliii 1527 hade stadi^andet i KrLL, gittermålshalken kap. 11 §3 oni biskopsbiiter upphävts. Beslutet hade lat laIs ulilrån kyrkliga synjiiinkter och hade Iräinst gällt ett underkännande av f)rincipcn oin höter för olidigt sängelag. Den ändrade åskådningen inom kyrkan i slutet av löOO-talet hade emellertid lett till alt dylika hö)ter hade återinfiirts. Lägersmål mellan fästfolk betraktades som olidigt sängelag och kyrkliga myndigheter iddömde htiler härfö)!*. ^"ästeråsheshdel 1527 innebar, som nämnts, dock formellt alt ett stadgande i KrLL upphävdes. Från modern synpunkt sett synes del alltså här vara fråga om en ändring av världslip och icke av kijrklip rätt. Det är emellertid tveksamt, om man vid denna lid gjorde en sådan distinktion. Det faller utom ramen för denna framställning alt närmare diskutera, i vilken utsträckning kyrkan i Sverige under den katolska liden lyckades i sina strävanden att få sin särskilda rätt —den kanoniska rätten —erkänd som normerande för de världsliga myndigheternas lagstiftning och andra åtgiiranden. Framhållas må blott, att redan i landskapslagarna (sådana som vi nu känna till dem) ett starkt kyrkligt inflytande hade gjort sig gällande. Detta hade kommit till uttryck främst —men icke endast —däri, att i dessa lagar ingick en särskild kyrkobalk. Då kyrkan icke kunde få alla sina krav tillfredsställda, när MELL utarbetades, blev resultatet, att deuna kom att sakna kyrkobalk.- Detsamma var fallet med KrLL.'* Det kyrkliga inflytandet satte dock större spär i denna än i MELL. Ett exempel härpå är just h(')leshestännnelsen i giftermålsbalken kap. II §3.^ gåvorna (jfr ovan not ().')). — Höterna skulle i enlighet med landslagen utgöra 3 mark, ieke 3 daler. — Det må antecknas, att det i tletta fall var en världslig domstol som utdömde kyrkliga höter. Till frågan om andra fall av detta slag återkommer jag nedan avd. .\. (i. Den .Stiernhöökska domen understiilldes givetvis ieke .\ho hovrätt, d;ir han själv vid denna tid var assessor; något sjiår av en eventuell rättelse vid en revision av domhoken finns icke heller (jfr ovan avd. A. 4 s. 14 f). ‘ .Se ovan avd. A. 3 s. ä. - Se särskilt Holmuäcks inl. i Holmräc.k-Wksskns ed. av MELL s. XXVIl ff. •* Se ovan avd. .\. 2 s. 4. ^ .Se ovan avd. .\. 2 s. 4 f. Ciiftermålshalken kap. II § 3 var ieke det enda lagrum, d;ir höter till hiskopen eller andra former av kyrkliga påföljder (t.ex. Thomson 1
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=