30 av äktenskapliga fiirbindelser till vigseln och förhindra dylika hire denna. Ur sistnämnda synpunkt passade hestäinnielserna oin hestraffiling av kronohrott väl in i kyrkotuktssystemet. Men användningen av krona m.ni. för »kyska hrudar någon nyhet i slutet av 15()0-talet. Det finns ingen som helst grund fiir den åsikt, som i fråga om användningen av hrudkrona har formulerats på fiiljande sätt: »I slutet av 1500-talet hlåste . . . den segrande lutherska kyrkan liv i denna sed, som den kämpande lutherska kyrkan vid 1500-talets hörjan [sic!] stridit mot såsom papistisk.»^-^’ Det sistnämnda syftar på det fiirhållandet, att hland det som beslagtogs vid Gustav Vasas kyrkoplundringar var även en del brudkronor av ädel metall.''’® Men om dessa åtgärder skola tagas som uttryck fiir antipapism, måste man fråga sig, huruvida de mycket mer omfattande konfiskationerna av monstranser innehuro, att Gustav Vasa och hans medhjälpare betraktade själva nattvarden —icke blott den form denna hade fått —som papistisk!'’® Härtill kan läggas, att den opposition, som mötte mot att var icke .\nna-Maja Nylén s. 166. Under hänvisning härtill heter det hos Helena Michon-Bordes s. 58; »Brudkronan hade . . . under reformationen, hekämpats såsom papistisk, ndyof som Gustav Vasa motiverar sina många konfiskationer med^ (kurs. här). Därvid hänvisas till .\nna-Maja Nyléns framställning, där dock de kursiverade orden icke finnas. Någon annan källa uppgives icke av Helena Michon-Bordes och torde icke heller kunna uppgivas. .Se härom KäLLSTRC)M passim. — Förklaringen till uppkomsten av den i texten och föreg. not omtalade uppfattningen, att användning av brudkronan ansågs som ett papistiskt hruk, torde vara följande. En del av de beslagtagna kronorna skulle ha tagits från helgonbilder. Dessa kronor skulle ofta ha varit löstagbara och ha använts som brudkronor vid vigslar (Källström s. 126). .\tt man lade beslag på dylika kronor skulle ju kunna vara ett angrepp i>å helgonkulten. Varje hruk av brudkronor blev så ett uttryck för jiapism! — Det är emellertid mer än tvivelaktigt om saken har legat till ens på detta sätt. Det finns intet samtida helägg för den av Källström uppgivna användningen av helgonkronorna iStolt i KLNM IX sp.408). Se vidare forts, av texten och nedan not 58. Källströmpassim. KÄLLSTRö.M (s. 86) har säkert rätt i följande resonemang: »Det rent varuhusmässiga i uppradandet [i förteckningar över konfiskationerna] av spannmål, oxar, smör, monslranser och helgonbilder röjer bättre än alla kommentarer, hur fullständigt oberoende av all religiös motivering dessa års konfiska-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=