29 aft »både brudguinnien och bruden» skulle »publice depreeari», d.v.s. uuderjfå kyrkoplikt.'^^ På likiiaiide sålt soiu i \åisterås, Uppsala och ^’^äxj(■) stift fiiiiias i stiflsstafliter oeh stadgar f(")r audra stift under den föl jande tiden fiireskrifter oin bestraffning av kronobroft. Domkapitelsakterna visa att stadgarna i princip ha efterlevts, även om liider oeh andra straffåtgärder kunde variera/’’" Spiirsinålet om hur man under KiOO-talet fortsatte med kyrklig lagstiftning oeh kyrklig rättskipning i fråga om otidigt sängelag oeh särskilt betriiffande kronobrott har utförligt behandlats av en annan fiirfaltare. Jag niijcr mig därför med att hänvisa till dennes framstiillning/’'* Vissa av de diir heriirda frågorna luira ihop med kyrkoordningsfiirslagen oeh KI^ l(>8ö oeh upptagas därför i avd. A. 7. De kyrkliga åtgiirderna i slutet av 1500-talet och under 1000talet riirande otidigt siingelag hängde samman med en iindrad syn på den kyrkliga vigseln. Utformningen av åtgärderna (hiiter etc.) var ett led i det kyrkliga straffsystem, vartill kyrkotukten utgestaltades. Detsamma gäller i viss mån kyrkans åtgärder att påverka hrndufsfyrseln. Icke utan berättigande har man menat, att kyrkan här fann ett propagandamedel för kyrklig vigsel,'”’^ om man därmed menar kyrkans strävan att knyta rättsverkningarna \V,\i.i.<jiasT: lAX‘le.sia.sti(iiie samlingar Fl. VIII s. 602. Hklena Mu.iionBorhes s. 73 översätler »publice depreeari» med »oflenlligen skändas»; i löljande mening talas om »offentlig skam». En modern liisare får av dessa fornuderingar intrycket, att det var fråga om någonting annat iin den sedvanliga kyrko])likten. Att denna innebar ett skamstraff är givetvis riktigt (se ovan s. 20). Helena Michon-Bordes bar icke angivit, att kyrkoplikten i det nämnda stadgandet (/ällde bade iiKtnncn och kvinnan. .SOnERLiNO passim. d:ir även exemj)el ges på andra sätt att låta personer schavottera i kyrkan, då de batle gjort sig skyldiga till otidigt sängelag; jfr även Helen.a .Miciion-Boroes s. 72 f. .SiinKiu.iNDs i del föregående flerstädes citerade uppsats i K.\. 1951. Även om .Söderlinds framstiillning skulle kunna kompletteras |)å en eller annan punkt, skidle någon ny belysning av iimuet därigenom icke givas. I vissa fall finnas komi)lelteriiigar i Helena Mie.iiON-BoRnEs' up|)sats. An.na-M.ua Nylén; Smycken i svensk iigo s. 102 ff. Helena MichonBordes s. 58 återger detta uttalaiule med en viss reservation (»Möjligt är. ..»). Uttalandet kan anses vara riktigt, endast under den i fortsättningen av texten angivna förntsiittningen.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=