22 Laurentius Petris uppfalfiiing, sojii har kommit till uttryck i KO 1571. Vid den slutliga utformningen av denna utövade otvivelaktigt Johan III ett betydande inflytande.'^ Om dennes inställning till kyrkliga böter vet man emellertid, att dylika icke upptogos bland de kyrkliga straffen i Xova ordinantia.'*' Johan Ill:s inverkan vid tillkomsten av KO 1571 kan icke ha tagit sig uttryck i införandet av kyrkliga böter för otidigt sängelag. Det är mer än osannolikt, att han —såsom skedde —skulle ha fastställt KO 1571, om denna hade innehållit föreskrift om dylika böter. Det fanns andra sätt för kyrkan att reagera än genom att utdöma böter. I KO 1571 angavs som en sådan åtgärd uteslutning från kyrkan, tills vederbörande bättrade sig.'*' Del var enligt denna tankegång, som prästerskapet i Strängnäs stift handlade under 1580-talet. Synoden år 1583 beslöt; »De som äro fästa och icke vilja vigas, dem skall man sätta utur församlingen», tills bättring sker."' Enligt Strängnäsprästerna borde dock även böter utgå. Men detta var icke kyrkans utan de världsliga myndigheternas sak. Sedan man vid synoden 1584 — tydligen i anslutning till KO 1571 — hade förklarat, att ingen skulle »bliva tillåtet komma till sin trolovade piga, förrän bröllopet är skett», tilläde man, att böter härför utgingo enligt »lag», d.v.s. världslig rätt.-'* Och vid synoden 1585 1583 års uttalande om lägersmål mellan trolovade förevigseln-' — förklarade man; »Straffet därpå beshites hos överheten.» -- Det ovan citerade uttalandet i KO 1571 tolkades alltså av där man upprepade Se särsk. Kjöllkrström: Kräkla och mitra s. 54 ff och I'ÖRF. i Scanhia laOö s. 348 och not 10 därtill och s. 350 f samt i dessa arheten anf. litf. Se FÖRF.; Barnkvävningen s. 49 not 11. *■ Se FÖRF. i Scandia 1965 s. 348. ** KO 1571 s. 80. Den tolkning, som här har gjorts av ordet »saklös» i KO 1571, strider icke mot användningen av ordet i tidens språk. Se S.VOR sp. S 187 ff. — Påpekas må, att Baelter i sitt arbete om kyrkoceremonierna icke niimnde något om att KO 1571 skulle ha återinfört böter för otidigt sängelag. Detta skedde enligt hans framställning först år 1617 (jfr nedan not 29). Lundströ.m: Synodalakter. Ser. Il s. 4. — Till frågan om prästerskapets uppfattning i Strängnässtiftet jfr KjöLLERström: Guds och Sveriges lag s. 74 ff. -® Lundströ.m s. 13. Jag återkommer härtill nedan avd. .\. 6 s. 37. »Hos oss utstänges ifrån kyrkan till dess bröllop står och lovas» (LundSTRÖM s. 26). Ibid.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=