20 De kyrkliga algärderna ulloniiades efter saiiiiiia normer som den världsliga bestraffningen: vedergällnings- oeh — framför allt —avskräckningsprincipen blev helt dominerande. Att placera brottslingen iitanfcu' kyrkdörren eller in loco peccatornm eller -— på pliktpallen äro de mest kända exemplen {)å denna kyrkotnkt, som hade bra litet att giira med evangelisk uppfattning.' Det fanns emellertid även andra sätt att låta den person schavottera. som ansågs ha brutit mot kyrkliga bud. som man senare sade Härtill kommo andra påföljder. Av särskilt intresse är att kyrkliga böter på nytt inhirdes.^ Att dylika överhuvudtaget återkommo är anmärkningsvärt med hänsyn till stadgandena i 1027 och 1528 års ordinantior om indragning till kronan av detta slags böter. 1 de nämnda proststadgarna upptogos genomgående böter för »lönskaläger» och fiir »jungfrukränkning»,** vilket innebar, att kyrkliyd böter lades till de utav världslig domstol utdömda.*** Det framgår dock icke av proststadgarna, huruvida vad där stadgades Sverige under reformation och ortodoxi» liiinnat avskrifter av ett stort antal sådana proststadgar. —Prostinstitutionen, som hade upphört under 1550-talets senare hälft, hade återu{)plivats efter Johan IIl.s trontillträde och sanktionerats i KO 1571 (Kjöllerströ.m i Sv. teol. kvartalsskrift 1058 s.‘208ff). ' Se FÖRP.: Barnkvävningen sjiec. s. 48 ff och s. 127 samt där anf. litt. ® a.a. s. 49 ff och där anf. litt. ** De äldsta bevarade proststadgarna äro från år 157(5 (.\. .\NDRKN a.a.) ocli äro alltså äldre än ärkebiskop Laurentius Björnrams visitationsartiklar av år 1585 (tryckta av i LU.V XXX: 1 s. 8(5 ff ocli av Lindkruolmi K.\. 1911, aktstycken och meddelanden s. 97 ff), vilkas bestämmelser om kyrkliga böter ofta ba anförts som det iildsta exemi)let på <iylika (se t.ex. Södkrlind s. 185. — 1 domkapitelsakterna finnas senare åtskilliga exemi)el på dylika böter. Här skall blott erinras om de många av H.all i i .årsböcker i svensk undervisningshistoria; .\SU1I) anförda exemplen, siirskilt från Viisterås stift, samt om förteckningarna i Linköpings domkajiitels arkiv (E D’ nr 133, VaL.\) över till kapitlet år 1016—1(538 erlagda böter. (Prof. KJöllerström har fäst min u])pmärksamhet på denna aktsamling.t — Beträffande Viisterås stift finner man hos Friberg s. 31 följande kuriösa uttalande: »Rudbeckius [biskoji Johannes IL] var som bekant [kurs. här] den siste kyrkofurste, som vågade och mäktade att bibehålla det gamla kyrkliga bötessyslemet [sic!], vilket innebar en dubbelbeskattning, eftersom förseelserna i regel även bestraffades av världslig domstol.» Som bekant låg saken icke till på detta sätt. Frirerg har fiir övrigt själv (t.ex. s. 59 not 15) anfört exempel ])å hur kyrkliga myndigheter iitilömde böter efter Rudbeckius’ tid. Om de världsliga böterna jfr ovan avd. .\. 4.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=