19 o. I \'ästerås ordinantia la'i? hade —mer eller mindre mot reforstadgats; »Uppenbar skrift sättes så Medeltida bestämmelser om den malörernas uppfattning bär efter som bär till dags. kyrkobot, som var förenad med den iippenbara skriften, hade upptagits i kyrkliga stadganden på löOO-talet.- Aven om KO 1571 icke innebö)ll mera detaljerade föreskrifter om denna kyrkotukt. 1 funnos dock där betydelsefulla reminiscenser av den katolska »kyrkoplikten».-^ Men icke minst på detta område betydde halvkatolicismen under .loban IIl:s lid en starkare ålerknytning till medeltida praxis.^ Den opposition, som segrade genom Uppsala mötes beslut år 1595, gällde icke denna kyrkoplikt. Tvärtom. På delta område gjorde sig tidens ledande kyrkomän allt annat än urarva i fråga om den medeltida katolicismen.^ Redan under Johan III:s tid hade anknytningen till medeltida praxis tagit sig form i den kyrkliga »lagstiftning», som prästerskapet självt fiiranstallade om. Av särskilt intresse äro bär de många »proststadgar», som lillkommo under Johan 111 :s tid och som följdes av andra dylika under de följande åren.** ‘ SK.\ 1521—1711) I: 1 s. 90; FÖRF.: Rarnkviivninf’en .s. 25, 29, 39 If. 119 ff och (l:ir anf. lilt, .samt FÖRF. i .Scandia 1903 s. 149 It. - FÖRF.: Barnkvävningen s. 27 ff och diir anf. lill. * a.a. s. 45 och där anf. lill. — Däremot iir det minst sagt missvisande (se foils, av te.vlen), då \. .St.ikrnberc. |s. 134) liigger liela ansvaret för ntvecklingen av kyrkotukten efter tillkomsten av KO 1571 på vad där stadgades. Stjernhergs uttalande hänger samman med den uppfattning han framförde om den tidigare svenska |)rotestanli.smens inflytande på den svenska riittsulvecklingen i fråga om hrotten mot 0:te hndet. Del kan icke råda något tvivel om att denna uppfattning, som har kommit alt bli dominerande i den fortsatta rältshistoriska forskningen, i åtskilliga avseenden iir felaktig (se hl.a. FÖRF. i Scandia 1963 s. 144 ff; DFXS.; Stöld av annans hustru spec. s. 73). — .lag återkommer till detta spörsmål i min ovan avd. A. 4 not 1 nämnda avh. ' .Se särsk. Kjöli.erström: Kyrkolagsprohlemet s. 28ff; DENS.: Guds och Sveriges lag s. 53 ff; jlr FÖRF.: Rarnkviivningen s. 47 ff och diir anf. litt. ^ För att klargöra, hur kyrkotukten utformades, behöver man icke hiinvisa till ,\braham Angermannus’ räfst (se härom .\rkehiskop .\brahams räfst samt R, 0HI.S.SON passim). Konsisloriejirotokollen från slutet av töOO-talet och början av 1000-talet lämna mer än tydliga bevis på hur saken låg till (se FÖRF.; Rarnkviivningen spec. s. 48 ff och där anf. lilt.). .lag återkommer härtill i ovannämnda avh. ® X. .\ndrén har i sin otryckta avh. »Prostämbelet och kyrkotukten i
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=