18 Xär ett ärende om hävdande under löfte om äktenskap kom under pnivning av domstol, först sedan äktenskapet hade ägt rum, var det tydligen fråga omett mål av principiellt samma natur som de i början av denna avdelning omnämnda, då domstol dömde till böter för mökränkning. Av det av mig genomgångna domboksmaterialet framgår icke klart, i vilken utsträckning så skedde, då hävdandet skett under äktenskapslöfte. Så mycket är dock säkert, att böter icke alltid utdömdes i dylika fall.^^ Frågan om konsekvenserna, därest hävdande hade skett under äktenskapslöfte, togs först upp från kyrkligt håll.^'* I Laurelius' KOF,^^ i det s.k. Emporagrius’ KOF samt i Prästeståndets KOF 1082^" infördes föreskrifter härom. 1 anslutning härtill stadgades i KL kap. XV § 14: »Om någon lockar en mö till lägersmål under äktenskapslöfte, då skall han efter Guds bud vara förpliktad att taga henne till äkta och icke övergiva henne. Nekar han till löftet och icke kan bringas till förening, då förvisas han till världslig rätt att där på behörigt sätt sig befria. Tillstår han löftet och dock motvilligen övergiver henne, då njuter hon lika rätt som en trolovad fästmö, och han straffas som den där utan sak en sådan övergiver.» {jå, att inga böter skulle utgå oni äktenskapet fullföljdes. Däremot utdömdes böter i det andra i not .30 omtalade fallet, där äktenskap icke kom till stånd. Till belysning av det anförda må följande exempel från Oppunda härad år 1034 anföras. I häradets dombok 27 10 sagda år finnas fem lägersmålsfall. I de fyra vägrade mannen att ingå äktenskap och dömdes därför för mökränkning. I fråga om det femte fallet finns blott en anteckning, att hävdande under äktenskapslöfte hade fullföljts genom äktenskap (Oppunda härads dombok; Härads m.fl. rätters domböcker 1024—1034, Södermanlands län 3; Kammararkivet; jfr FÖRF. i K.\ 1904 s. 341. Lagberedningens förslag s. 80 ff. Kyrkoordningar och förslag dertill 11; 1 s. 238 f. a.a. II: 2 s. 138 f. a.a. 111 S.80 f. Del s.k. Ridderskapets och adelns project til KO år 1085 (a.a. Ill s. 288) innehöll icke sagda stadgande. Det var prästernas förslag som följdes i KL. Jfr det av Kjöllerströ.m (Karl IX och sockenstämman spec. s. 112ff) påvisade förhållandet, att prästerskapet icke var utan inflytande vid den slutliga utformningen av KL; se även Lindegärd s. 254 ff och FÖRF.: Barnkvävningen spec. s. 80. Uppgiften hos Rosén (C.xrlsson-Rosén: Svensk historia 1 s. 049), att i det slutliga arbetet på KL »avkopplades i realiteten kyrkans män», är felaktig. 36
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=