RB 9

16 Med hänsyn till det anfiirda är det naturligt, att i domkapitelsprotokollen finnas åtskilliga exempel på att konsistorierna i mökränkningsmål försökte förmå parterna att fullfölja förbindelsen genom äktenskap. Även enligt domböckerna förekommer det en ocb annan gång, att vederbörande domstol utövade påtryckning på parterna i nämnda syfte. 1 rättspraxis bar jag dock icke funnit något exempel på att föreskriften i 2 Moseb. 22: 16 direkt åberopades.-' Varken prästerliga eller världsliga myndigheter ha heller —kvantitativt sett —vunnit några större framgångar i sina försök att förmå parterna i mökränkningsmål av här ifrågavarande slag till äktenskap. I det avgjort övervägande antalet fall utdömde de världsliga domstolarna böter med hänsyn till att mannen icke ville äkta kvinnan.-^ del var prästerligt inflytande som gjorde sig gällande, då appendix fogades (ill landslagen och att kungen och juristerna voro motståndare till att Mose lag tillämpades. Till detta resonemang, som har kritiserats av Kjöi.ler.ström (Guds och .Sveriges lag, spec. s. 91ff), skall jag återkomma i annat sammanhang. Här må endast följande påpekas. Det var konungen och rådet och icke prästerskapet, som utfärdade 1608 års appendix. Almquist (s. 16 fi har ansett sig ha upptäckt orsaken härtill; .\v anteckningar i vissa exemplar av landskapslagarna framgår, alt appendix betraktades blott som ett provisorium. 1 pptäckten är mindre märkvärdig än vad .\lmquist har trott. Provisoriekaraktären var icke något för ai)pendix unikt. Det gällde om hela landslagen. Denna förklarades nämligen i faststiillelseakten till 1608 års lagedition böra gälla endast tills vidare, d.v.s. till dess den redan beslutade revisionen av lagen hade hunnit genomföras (se härom vidare nedan avd. A. 8 not 3). IZn annan sak iir, att den tilltänkta revisionen skulle dröja mer än ett århundrade och att under tiden både KrLL — med i faststiillelseakten angivna undantag — och dess appendix förblevo gidlande lag. -’ överhuvudtaget har jag i domböckerna icke funnit någon direkt hänvisning till sagda bibelställe. Däremot finnas några exempel på att stadgandet i följande vers (22: 17) om morgongåva har tillämpats. Se Lizzie C.arls.sons och FÖRF.:s ovan not 24 åberojiadc arbeten; om att tolkningen var diskulabel se sist anf. arl). — Sedan detta skrevs, bar jag i .Jönköpings rådsturätts domböcker från 1640-lalet (Jönkö[)ings stadsarkiv), funnit ytterligare fyra fall. där morgongåva utdömdes i mål av ifrågavarande slag, och dessutom (i nämnda och tidigare domböcker) några fall, där det talades om »förlikning» med kvinnan. Ett par mål (20/4 1640, 31, 7 1643) äro av särskilt intresse, därför att det direkt utsädes, att morgongåva skulle utgå »efter Guds lag», d.v.s. 2 Moseb. 22: 17. De nya excmjiel, som jag sålunda har funnit, rubba icke milt uttalande (a.a. s. 27) om frekvensen av dylika fall. .Ifr även nedan not 30. 28 FÖRF. i KA 1964 s. 30.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=