RB 9

14 Att minskning (iverhnvudtagel kom till stånd, berodde givetvis på inllnens från landslagen. Klart kom detta till uttryck i en år 1(130 lälld dom, som är relevant i förevarande sammanhang. Det helte om en man, som hade belägrat en kvinna »förrän de hade varit lagligen trolovade eller han hade hennes föräldrars samtycke bekommit,» skulle böta »5 daler till staden efter 3 kap. uti giftermålsbalken uti landslagen».^" Bortsett från att tolkningen av del åberopade stadgandet överhuvudtaget var diskutabel, var det i varje fall fel, att böterna helt skulle gå till staden.*'^ Det sagda är belysande icke minst för rättstillämpningen i Jönkiiping. Gällande bestämmelser tolkades både där oeh annorstädes ganska fritt eller misstolkades helt. Ett exempel på det sistnämnda må anföras. I Öslra härads dombok (Jönköpings län) år 1622 berättas, att en dräng hade begått »lönskaläger» med en kvinna men sedan gift sig med henne. Därpå heter del: »Och efter lagen säger, att då han bättrade konan, bättrade han ock barnet, där följer intet höte för.» Del åberopade stadgandet i KrLL. giftermålsbalken kap. II § 5 gällde ju endast barnets arvsrätt oeh icke frågan om bestraffningen av lönskalägrel.“® Något verkligt korrektiv mot misstag av delta och annat slag blev —i varje fall i mål av här ifrågavarande natur —icke hova.a. fol. 220 r (6/0 10,30). — Tydligen ;ir uppgiften hos Hjörkman II s. 308 om ,^0 dalers böter (i st.f. 5) ell tryckfel. .Sedan man hade börjat åberoj)a gifterinälshalkarna. treskiftades dock i regel böterna, åtminstone då de i enlighet med sagda lagrum faststiilldes till 40 mark. Men därvid råkade rådstnriittcn göra en annan feltolkning: Målsägareandelen tilldelades den kränkta kvinnan. (Ett flertal exempel bärjiå finns i domböckerna för 16,30-talct oeh årtiondena därefter.) Någon reaktion från bovriittens (hovrätternas) sida mot denna felaktighet, som långt fram i tiden förekom iiven i)å andra håll. bar jag icke fiinnit i det av mig genomgångna källmaterialet (jfr dock nedan). Saken ansågs på 1600-talet vara av den vikt, att knngl. maj:t i resolutioner 2, 1 1004 (till Svea hovrätt) och 22/5 1004 (till samtliga bovriittcri förbjöd ifrågavarande praxis under hänvisning till giftermålsbalken kap. III i landslagen (Sch.mkde.man s. 1357, 1373 f; oin resolutionerna se vidare nedan Exkiirs 2). ** Östra härads [renoverade] ilomhok llÖl 1022 ((löta hovrätts arkiv). -® Se ovan avd. .\. 2 s. 3. —Det var det förhållandet, att <iktenskaj>ct redan hade inyätts, som motiverade domen. Samma dag dömde niimligen hiiradsriitten en annan man för »mökriinkning» till 20 marks böter, »efter han iiktar kvinnfolket».

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=