167 Dilkct (lock intet finnes vnrken i Guds eller Sneriijes huj'» (kurs. häri ^"a(l auf'i'ir hovräflernas sfiillnin^slagaucle till här boriirda fråf'or mä vidare fraiuhållas, atl luål oni luökränkning och lönskaläf^er endasl i speciella Tall koniiiio under hovräftsbediuuuing. Svea hovrätt 1'aslslog åtskilliga gånger att så i regel ieke skulle ske.'' Ilråga oin henäiuningen på dylika brott använde hovriitterna — Göta hovrätt följde i detta som i andra avseenden i allmänhet samma principer som Svea hovrätt uttrycket lönskaläger, även då fråga var om mökränkning.'- 1 regelmässigt Präslcståndets riksdaf'.sprolokoll 1(560—1664 s. 3,')(). " .Säliinda liette det i en resolulion 1(539 (Beccliiiis-PaliiuTantz' prejudikatsainlinj' vol. 9 paf^. 6 och 4501: »Eller Lar.s för horet är frikiind och för lön.skalii^er -sakfidld, därföre hör denna sak icke idi k. hovriitten npi)taj’as till vidare resolution, ty den iir allenast en tingssak.» .Se även resolutioner 8 10 1652 och 31/3 1(559 ((iävlehorgs hinsstyrelses arkiv, landskansliet, hovrättens hrev, llärnösands landsarkiv) samt resohdioner 1(55(5 och 1(568 (llecchius-l’ahncrantz’ I)rejudikatsainling vt)l. 9 i)ag. lOlt) och 9(57 fl. l sistniiinnda fall hette ilet, att lagläsaren skulle åtvaruas. »att han sådana iirenden vitl tingsstiillen avhjälper och den kungl. rätten därmed icke hemödar». Någon gång använde hovrätten idtrycket mökriinkning vid jirövning av en underrätts dom, då detta ord förekom d;ir. Så skedde t.ex. i (iöta hovriitts ovan avd. 8 not 54 refererade heslut år 1635 och i Svea hovriitts faststiillelse samma år av en dom över en inan, som »tvenne resor gjort mökriinkning» (Hecchius-Pahncrantz’ iirejudikatsamling vol. 9 pag. 9(57). — Närmast kuriösa iiro uågra domar, diir det i fråga om enfalt hor talades om »hor och mökriinkniug». 1 ».Stöld av annans hustru» (s. 83) har jag om ilessa Svea hovrätts domar uttalat, att de naturligtvis icke avsågo mökriinkning i giftermälshalkarnas mening. Dessa lagrum handlade nämligen om de höter, vilka en o(jift man, som »lockar och liigrar» en mö, hade att hetala. (1 de nämnda målen giillde domen enfalt hor mellan en gift man och en ogift kvinna.) Hiirtill kan läggas att enligt kungl. förklaringen 23/6 1615 höter i dylika fall skulle utgå med 80 daler för mannen och 40 daler för kvinnan. Mitt uttalande om innehörden av niimnda hovriittsdomar iir emellertid felaktigt. I domar om enfalt hor mellan gift man och ogitt kvinna 1618 och 1621 resolverade sålunda Svea hovriitt: ».\tt horkarlen skall för mökriinkning höta 40 mark efter lagen till treskiftes efter 3 kap. i giftermålshalken, och för enfalt hor han haver gjort skall han höta 80 daler och konan 40 daler». (\’iistra härads [renovera<leJ domhok (5/7 1(518; östra härads [renoverade] domhok 4/2 1621, håda i Göta hovrätts arkiv; Becchius-Pahncrantz’ prejudikatsamling vol. 9 pag. 37). — Ifrågavarande feltolkning av stadgandena om mökriinkning i giftermålshalkarnas kap. 111 förekom dock endast under det första årtiondet av Svea hovrätts verksamhet. Säkerligen var det icke hlott Göta utan även Svea hovrätts uppfattning, som
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=