166 Redan i slutet av 1500-talet törekoni det någon gång och under 1600-talet blev det vanligt, att även kvinnorna dciindes till dylika li')nskalägersl)(')ter. Till en början lastställdes dessa böter understundom —liksom mökränkningsböterna —till hälften av mannens. men senare nlgingo de med samma belopp. Då det i lag eller annan författning icke fanns någon besliimmelse omböter för kvinnorna vid mökränkning eller annat lönskaläger, är det av intresse, att kungl. maj:t i en resolution 23/4 1658 utgick ifrån såsom självklart, att ej blott männen utan även kvinnorna skulle böta. Svea hovrätt hade fiirfrågat sig. huruvida stadgandet i den kungl. resolutionen 23/6 1615 om böter för itererat brott" skidle gälla även kvinnorna. Svaret blev:» Konornas höte fördubblas, lika med manspersonerna, vilket syntes kungl. maj:t av själva resolutionen, 1615 given, vara till att avtaga, och således vill hans kungl. maj:t hava honom förståendes.» 1 inlagor till kungl. maj:t 1662 och 1694” framhöll dock Svea hovrätt, att kvinnorna åtminstone i vissa trakter icke bötfälldes bir brott av sagda slag. Och ännu så sent som år 1664 var man i prästeståndet tveksam, om kvinnan skulle biitfällas i mtikränkningsmål. 1 ståndets protokoll hette det sålunda: »Om en kvinna, som förkränkt bliver, skall också biita så väl som horkarlen. från denna tid på linr föga precis nian var i fråga oni lienäinningarna på olika förseelser mot G:te budet. Naturligtvis hade Striingnässtiftets prästerskap reda j)å att och hur horshrott i egentlig mening bestraffades vid denna tid. Då Kjöli.erström (Guds och .Sveriges lag s. 74 f) refererar (och citerar) det ifrågavarande synodheslutet. som om det gällde »hor och lönskaläger», är detta alltså ett missförståml. Utan att gå till de i Lundströms edition liittillgängliga synodalakterna har Norborg is. 379 samt not (59 s. 439) återgivit Kjöllerströms referat och diirtill knutit en del reflexioner. ’ »Gör någon oftare mökränkning eller lönskaläger. då fördubblas straffet, var gång han kommer igen» (Scu.mkde.m.an s. 1(54). ** Svea hovrätts referendhok för år 1(51‘) och åtskilliga d:iri)å följaiule år fol. 82 v—83 r; Sch.mede.man s. 313. »liorkonor» betydde icke. att frågan gällde horshrott. Om itererade brott i dylika fall var stadgat i Kristinas straffordning 1603 (Sciimedeman s. 294 f). Saken sammanhänger med att »horkona» vid denna tid brukades icke blott om kvinnor, som hade begått hor. utan även om ogifta kvinnor, som hade gjort sig skyldiga till mökränknings- eller lönskahigershrott. ** Se nedan! .\tt Svea hovrätt därvid använde uttrycket
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=