RB 9

EXKURS 2. MÖKRÄXKNIXG OCH LÖXSKALÄGER Frågan om hur uttrycken mökräukuiug och löuskaläger auvändes vid rättstillämpningen skall närmare utredas i min ovan avd. A. 4 not 1 nämnda avhandling. Med hänsyn till den betydelse, som detta spörsmål hade för utformningen av stadgandena om otidigt sängelag, skola dock här några uppgifter lämnas. Beträffande dokumenteringen, som här i stort sett förbigås, hänvisas till nämnda avhandling. 1 landskapslagarna och i lands- och stadslagen betydde lönskaläger könsförbindelse mellan ogifta personer. Vid rättslillämpningen från löOO-talet och framåt brukades uttrycket understundom i denna betydelse; det inkluderade då alla slag av dylika förbindelser. I anslutning till stadgandena i MEStL och KrLL, giftermålsbalken kap. Ill ^ blev det emellertid i underrätternas domar vanligt, att det brott, varför en man skulle diiinas enligt sagda lagrum, kallades mökränkning eller — särskilt under äldre tid — jungfrukränkning. Då från slutet av 1500-talet en och annan gång och under 1000-talet mera regelbundet icke blott mannen utan även den kvinnliga medparten —nfan stöd i lag —ålades böter (i regel hälften mot mannens), gick även hennes brott under benämningen miikränkning. Denna beteckning användes således också i de fall, dä kvinnan ensam dömdes (därlor att mannen avlidit eller ej hade kunnat anträffas). På samma sätt betecknades lägersmål mellan ogift man och »oberyktad» änka. I allmänhet benämndes i underrätternas domböcker dylika förseelser icke löuskaläger (men givetvis med den fcir alla kcinsförbindelser gemensamma termen lägersmål). Ibland användes uttrycket löuskaläger —i anslutning till stadgandena i lands- och 1 Jfr ovan avd. 4 s. 11 f.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=