RB 9

163 vartill de viirldsli^'a donislolarna hade diunt.'*" All den kyrkodisciplin, som kyrkans män sålunda nlgestaltade, lorde dem långt ifrån det evangeliska ideal, som reformatorerna hade fiirfåklat (»sine vi corporali»), och att kyrkotukten fick en betydligt vidsträcktare omfattning än vad som angavs i den knngl. resolntionen till Svea hovriitt h/h lhl7 må här konstateras.'^^ Mot hakgrnnden av vad här har anfiirts, har man att se prästeståndets (iverenskommelse vid (h'ehroriksdagen år lhl7. Del är helt olänkhart. att detta hesliit sknlle ha kunnat sanktioneras av ingenting annat än en (iverenskommelse av prästeståndet och skall nr den synpunkten fogas in i raden av prästerliga stadganden från denna tid. Delta innebär icke. att (iverenskommelsen var utan betydelse. Ovan har framhållits hiir vad där bestämdes om otidigl siingelag blev normerande fcir den inomkyrkliga lagstiftningen och att i anslutning till överenskommelsens fiireskrifter om hrndklädsel bestämmelser om kronohrott npplogos i kyrkliga stadgar av olika slag. Del sknlle också dnija länge, innan problemet om fiirhållandet mellan å ena sidan denna kyrkliga lagstiftning och den därtill knutna, av prästerska[)et ntiivade rättskipningen och å andra sidan den världsliga lagstiftningen och rättskipningen sknlle bringas till en hisning. 1 den mån detta skedde genom KL IhSh och 1734 års lag behandlas problemet, vad angår otidigf sängelag. i avd. .\. 7 och .\. 8. (iiistav 11 Adolf.'”' Beslutet var —och fiirhlev •*' Se liiiroin K.iöi.i.krström: Giuls ocli Sverif>es laf* s. 107; jfr 1’ÖHI'.: Harnkv:iviuiij»et» spec. s. 51 II. ■’** .tag återkommer i aniial sammanliang utförligare h;irlill. Se liärtill även Nori.in s. 30 ff. 3»

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=