160 hand är vordet f'illat eller fastställt» (kurs. här). Formellt var aninärkningen riktig, men det kungliga godkännandet kunde ha skett på annat sätt. Att så var fallet hävdade Åbo och Borgå domkapitel i sina remissyttranden.-^ Det kan knappast vara en tillfällighet, att de båda domkapitelsyttrandena i förevarande avseende voro identiskt lika. Att det var biskop Job. Gezelius d. y:s åsikt, somkom till uttryck i båda fallen torde vara mer än sannolikt. I fråga om karaktären av 1617 års prästerliga »förening» hette det, att den »icke kunde vara gjord eller hava sitt eftertryck, omicke . . . Gustav Adolf..., som själv då var vid riksdagen, hade därtill samtyckt» (formuleringen enligt .\houtlåtandet). Samma uppfattning möter man i de ovannämnda avskrifter, vilka återgåvos i finska urkundssamlingar.-^ Det hette där. att den prästerliga överenskommelsen hade skett >>med överhetens hejakan» (kurs här). På detta uttalande ha ett par moderna avhandlingar byggt. Sålunda ligger det till grund för H. Lundins uppfattning,-'’ att kyrkliga böter, varom stadgades i överenskommelsen,'-~ därigenom hlevo »s.a.s. officiellt godkända som kyrkligt straff». Av enahanda skäl menar S. Hellsten,-® att »Örebro riksdag 1617 stadgade» dylika böter m.m. .\tt endast prästeståndet och icke »Örebro riksdag 1617» fattade något beslut i saken är klart. Aöktigare är emellertid frågan; Kunde Gustav II Adolf nämnda är ha godkänt vad överenskommelsen innehöll? 1 sitt ovannämnda utlåtande hade Åbokonsistoriet framhållit, att avsikten med 1617 års överenskommelse var att få till stånd regler för kyrkodisciplinen i avvaktan på att man skulle bli färdig med den nya kyrkoordning, som man diskuterade både vid nämnda och föregående riksdag.-'' Genom sistnämnda uttalande berörde domkapitlet ett förhållande som helt avgör Då lagkommissionen avgav sitt utlåtande hatle den tillgång till nämnda konsistoriejdtranden men iiven till yttranden, där domkapitlen ställde sig skeptiska till uj)pfattningen om kunglig sanktion; se ovan avd. H. 3. Se här ovan not 5. -® Lundin s. 256. Se ovan avd. .\. 5 s. 24 ff och nedan denna Exkurs. Hellsten s. 80. Se härom särsk. Kjöllerström; Kyrkolagsproblemet s. 56 ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=