159 förklarade dessutom, att i riksarkivet fanns ej »något rent exemplar. . . utan allenast ett ofullkomligt maciderat charteque». Tydligen hade lagkommissionen icke återfunnit originalet till Kil7 års <)verenskommelse.“‘ ' Av detta framgår otvivelaktigt att fråga var om ett (w prästeståndet fnttnt beslut. Underskrifterna hade tydligen förvillat 1710-talets uttolkare. Ett vanligt av prästeståndet 1017 fattat heslut kunde ieke rimligen ha imderteeknats av hela ståndet.-- Men vilken rättsverkan hade ett dylikt beslut? Fcir SöderLIND har detta tydligen icke varit något problem. 1 fråga om brudens kliidsel vid vigseln konstaterar han helt enkelt, att genom »Örehroartiklarna 1017 kom enhetliga regler» till stånd.-* Den viktiga frågan är emellertid här; \ölken befogenhet hade l)r;isteståndet att fatta ett beslut av denna natur med anspråk att därigenom fastställa »enhetliga regler» ? I sitt remissyttrande 12/2 1715 fiirklarade lagkommissionen — efter att ha i)å nämnt sätt ur formell synpunkt underkänt det i riksarkivet befintliga exemplaret av akten —att detta ieke kunde »äga makt eller verkan av lag, alldenstund det med iiu/en kuuglicf -'a .So :iveii lagkominis.sionens protokoll .')/2 1713 (S.iöoREN 111 s. 110). -- Alt t.o.in. (lon alltid viUmuiorriitlado S. 15aei,ter (1702 .s. 008 t'; 1838 s. 455) lalado oiii övercn.skommelscii 1017 mellan l)i.sko[)ar och superintondenler, har i)åi)okat.s ovan avd A. 5 not 20. Raaziiis. Han kan dook ävon ha tagit intryck av lorinuloringarna från 1712— 14, vilka han har återgivit i en redogörokso (171)2 .s. 000 ff; 1838 .s. 450 f) för vad .som då iniriiftädo. — 1 .Stockholms stads konsi.storiiims underdåniga iitlåtande 23/2 1713 åheroi)ade man direkt Raazius för en iip])gifl, att 1017 års beslut icke hade fallals av »samtliga |)r;isterska]>el». -•'* SÖDERLiNM) s. 20; jfr t.ex. s. 30. — .Söderlinds idtalande ui)prepas av Helena MiciiON-HoRnES s. 72, och för Anna-Maja Nvlén (Smycken s. 107) ligger saken till på samma siitt. — Redan den av .Sliderlind anviinda henämÖrehroartiklarna» ger intryck av fastsliillda regler. .lohannes RudMöjligen har också Baelter influerats av ningon beckius begagnade dock samma uttryck (jfr avd. .\. 5 s. 25 not 31). Också Wii.SKMAN (s. 473) och Lvndin (s. 250 not 10) tala om örehroartiklarna. Vid sidan av benämningen förekommer hos SönERLlND (s. 30) det betydligt mer missvisande uttrycket »örebrosladgan». Detta är nämligen den vanliga beteckningen ])å den religionssladga, som antogs av 1017 års riksdag (Norlin 1:2 s. 233 f; .VnNLUND s. 130; Stiern.ma.N: Alla riksdagars och mötens be.sluth I s. 708 ff; .ScUMEDEMAN s. 107 ff; SRA I: 11: 2 s. 207 ffi och som senare ersattes av 1055 års religionssladga \Stiernman; .Samling utaf . . . stadgar, bref och förordningar angående religion s. 53 ff).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=