OTIDIGT SÄNGELAG A. GENERELLA RE(iLEH I LAGSTIFTNING OCH RÄTTSTILLÄMPNING 1. 1 1686 års kyrkolag [KE] stadgades i kap. V (»Oai barnakvinnors kyrkogång») § 2 C »De kvinnor, som hava avlat barn tillhopa med sina fästmän och föda och stika kyrkogång, fiirrän vigseln tillkommer, skola icke intagas som andra kyska barnaföderskor utan med ett särdeles bönesätt, som i handboken är infiirt. Men de som befinnas vara hävdade av deras män, dock icke föda barn före bröllopsdagen, skola som andra ärliga hnstriir intagas och för otidigt sängelag giva till kyrkan två daler silvermynt.» I Sveriges rikes lag (1734 års lag) hette det i missgärningsbalken kap. LIII (»Om hinskaläge») § 5: »Tager man den till äkta, som han lägrat haver, give till kyrkan för otidigt sängelag två daler vardera.» Gemensamt för dessa bestämmelser var, att otidigt sängelag användes sombeteckning för en föräktenskaplig förbindelse, d.v.s. ett lägersinål mellan ogifta, vilket hade åtföljts av äktenskap. Stadgandet i 1734 års lag avsåg alla sådana fiirbindelser, oavsett om kontrahenterna voro fästfolk eller ej och oavsett om barn hade avlats eller icke, och gällde de kyrkliga biiter, som skulle utgå i samband med äktenskapet.- ^ I fråga om lagtexter har jag i regel ansett det tillräckligt att hiinvisa till kapitel och (ev.) paragraf utan att ange någon särskild lagedition. - Den grundläggande bestämmelsen om lägersmål mellan ogifta personer Thomson 1
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=