124 8. I KL lB8(j kap. XIX stadgades, huru man skulle förtara, därest prästs vandel gav anledning till anmärkningar.’ 1 § 21 upprepades i huvudsak vad som var fiireskrivet i KO 1571 om präst, som gjorde sig skyldig till »en grov last, däriiver världslig rätt äger döma».- Viktigast i förevarande sammanhang voro emellertid bestämmelserna i § 23, vilka i stort sett ankniito till tidigare stadganden.^ Paragrafen var av följande lydelse: »Den prästman, som slär sig till lättja, hisaktighet, svalg och dryckenskap och blandar sig uti föi'argligt sällskap, svärjer, svärmar, dobblar eller annan desslikes otillbörlighet begär, sammaledes den, som emot sin biskop och sina förmän genstörtig är nti de saker, som deras ämbete angä. skall fiirsta resan till en tid sättas ifrän sitt ämbete,^ och biskopen med konsistorium tilldela en annan duglig prästman dess halva inkomst och underhäll, som tjänsten så länge förestår; och där han sig ändå intet rättar, varde alldeles avsatt och en annan i hans ställe förordnad.» Erinras mä även om § 28, där det hette: »Prästerna skola sina hns väl förestå, själva föra eti gndfruktigt, ärligt och ärbart leverne, så ock med allvarsamhet hälla sina barn och sitt husfolk till att giira detsamma.» De här citerade bestämmelserna skulle komma att spela en roll i den diskussion, som fördes pä 1710-talet om otidigt sängelag av präst. Att man därvid åberopade de allmänna stadgaiidena om prästs vandel sammanhängde med alt KL icke innehöll någon fiireskrift om att präst, som hade begått förseelse av sagda slag. skulle straffas på annat sätt än som var angivet i kap. V § 2 om otidigt sängelag och i kap. XV § 20 om kronobrott. ’ I an.slutning till hcstäminelserna i sagda ka])itel §§ 7, 10, 13 ingirk i domkapitlens yttranden vid jiriisttillsättningar alltid ett omdöme om den (eller de) föreslagnas lärdom och vandel. Se härom FÖRF.: Frihetstidens präsivalslagstiftning passim. - KO 1571 s. 153. —Under stadgandet i den citerade paragrafen i KL föll ett av präst begånget horsbrott. I KO 1571 hade delta direkt angivits. •* .Ifr ovan avd. B. 1. ^ Bestämmelser om åtgärder mot präst, som var emot »sin biskoj) och sina förmän genstörtig», funnos redan i Johan Ill:s brev till biskoparna 15ö0 I.SR.V II: II s. 396) och i KO 1571 (s. 153) men ha — såsom i förevarande sammanhang irrelevanta —i det föregående utelämnats.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=