87 hans åberopande av 1784 års lag, giflermålsbalken kap. Ill §9.^^^ Visserligen upprepades där det gängse utlryeket alt hävdande av lastekvinna konstituerade äktenskap (§9), men liksom i iråga om hävdande under äktenskapslöfte (§ 10) var det centrala att vigsel (äktenskap) ovillkorligen skulle följa. Abrahamsson synes mena. att lönskalägrels fullföljande med vigsel icke var en skyldi(jhet ulan en rättiyliet, som visade, all lägersmål i dylikt fall icke var straffbart. Ilur felaktig hans uppfattning var, framgår bl.a. därav, alt skyldigbelen att fullfölja äktenskapet (ev. att domstolen förklarade att ett dylikts rättsverkningar skulle gälla) innebar ekonomiska förpliktelser.'^'* Asikten, att stadgandet i KOF 1731 kap. V §3 stred mot giftermålsbalken §9 är ieke hållbar."^ Viktigare var emellertid ett annat förhållande. Abrahamsson synes mena, alt stadgandet i missgärningsbalken kap. Lill §5 .\l)rahainsson åberopade endast S t), vilken liksom kap. S 3 handlade om otidijjl .siinj'elafj mellan lästlolk. oeh ieke S 10, som giillde hävtlande under äklenskapslöltc. .\v hans utlåtande (se forts, av texten) synes doek framgå, att han ansåg riittsverkningarna i de håda fallen vara desamma. .\tt så var förhållandet i fråga om k\rkotagningen har ovan visats. .Ifr föreg. not. .Se ovan avd. .\. 8 s. 10. — Staf (s. 88) har i sina kommentarer till .\br.\iiamssons Påminnelser framhållit, att inga »straffhestiimmelser» voro fogade till hcstiimmelserna i 1784 års lag, giftermålsbalken kap. t; 1. Till detta resonemang, som icke finnes hos .\hrahamsson, må följande reflexion fogas. I nämnda lagrum, som gick tillhaka på lands- oeh stadslagen (se ovan avd. .\. '2 s. 2 f), stadgades barn, avlade i fästning eller under iiktenska|).slöfte eller i lönskaläger, varå följde fiistning eller äktenskaj). I KrLL, giftermålsbalken ka|). II g 8 hade införts böter, då barn hade avlats i otidigt siingelag mellan fästfolk, men l)estiimmelsen hade iipj>h;ivts genom Västerås ordinantia ir)27, av Abraliamsson citerad eftm’ l.')28 års c)rdinantia fse ovan avd. A. 2 oeh A. 3 s. 4f). .Stadgandena i lands- och stadslagen hade icke hindrat tillkomsten senare av föreskrifter om böter för ofidigt siingidag (i jjraxis, i KL 1080 och i 1784 års lag). 1 op])ositionen ])å 1720- oeh 1780-talen mot föreskrifterna i KL kaj). V 2 hade man någon gång ål»ero|)at nämnda bestiimmelse om barns iikta börd. itå det hade avlats i fiistning. Se forts, av texten om landshövding Grönbergs utlåtamle till 1728 års eeklesiastika dei)utation. Som skäl mot böter för olidigt siingelag anförde .Abrahamsson även, alt alla ej hade samma »återhållsgåva» och diirför icke kunde avvakta vigseln. Staf (s.81) har härtill fogat i)åj)ekandet, att resonemanget »verkar... modernt förståeligt». Härtill må den reflexionen fogas, alt .\brahamssons uttalande var miirkligt, därför att det framfördes som uttryck för en kristen uj)j)faltning. 113 såsom St.vf har j)åj)ekat —bl.a. om iikta börd för
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=