74 ined^'it't tick cii mcr cllcr mindre värdelidl gard. en lonil eller liknande. Da den t'(')riil nämnda borgariinkan i Stockholm (se s. 57) ar 1455 gille bort sin bror.sdotler Margitla med sedermera radmannen Peter Olofsson gav hon henne i medgifl ett stenhus, tvä silvta - skalar, tva silverskedar, Iva kannor, en kittel, en gryta, en säng och »kläden», varmed sannolikt avses biaillopskliider. Dessutom betalade fastern de nygiftas br<”)llopsmaltid. b'or en flicka fran del finmögna borgerskapet iiro dessa hemfcdjdsarliklar säkerligen typiska. Alt avtalet initirdes i jordeboken var ju i sin ordning, eftersom ett stenhus ingick i hemf(')ljden. Intressant är att överenskominelsen ocksä avfattades i skrift pä pergament, »oskrapat och omisstiinkl», och sigillerades, ^ ilket knappast Inirde till regeln. Men sa hlev jn oc kså brudgummen som niimnt sedermera radman. Också stockhohnsborgaren Staffan Lanrensson fick da han ar 1 4h(i tiiste sin tillkommande med henne ett stenhus i medgill. A’id gavan. som utlovades pä själva fiisiningsslämman i närvaro a\ sex vittnen, var dock ett villkor förknippat, (hvarinnan var iinka och mormor till laslekvinnan och i det hus, som hon nu skiinktc' bort. hade hon sjiih sedan lång tid tillbaka haft sitt hem sammans med sin »dandeman», sä liinge han levde*. F(”)r sina alerslående livsdagar skulle den gamla kvinnan hos dotterdottern och hennes man ha sitt fria uppehälle: »Hon skall hava sitt livsuppehiille. (il och mal. kliider och fcida i sin livstid och hällas fcir tillmoder, sitta i Inigsidel i sin tid här etter som lillfiirene». heter det. Sällan har viil en yngre generations véirdnad fiir ålderdomen limnit ett vackrare uttryck än i dessa enkla och kiirva ord i ett medeltida domstolsprolokoll: »hon skall hallas feir moder och sitta i hiigsiilet». Hur det kunde ga om i)arterna efteråt blevo cx*nse (jin vad som muntligt'!! avtalats, visar ett riittsfall fran Stockholm fran ar 145(i. Fn ung man .Vnders Wikaff klagade dä infeir radhusriitlen (iver alt hans sviirfar Daniel Sassesson inte givit honom utlovade 50 mark i medgill med hustrun. Svärfadern svarade, att dottern fatt en gard, 50 mark i allehanda viirdefiiremäl, briillopskost och briillopskliider. och tiir detta avfordrade han nu sviirs(!nen riikenskap. (>(> F(ir alt slita tvisten tillsattes vad man skulle kunna kalla fiir
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=