RB 8

7(1 franif'ar av att mannen efter åtta dagar kom tillliaka »ined folk och vittne» och »fcirnyade sin förrige trolovan»; vid detta tillfiille tog han tillbaka sin signetring och gav' kvinnan en annan gnidring i stiillet.''® Signetringen hade säkerligen aldrig varit avsedd som fästningsring, den hade från mannens sida varit en pant pa det äktenskapsl()l te, som han utan tvivel givit kvinnan, då han hiivdade henne. Ihi signetring, som mannen heluivde för eget praktiskt bruk, var knappast lämplig som fiistningsgåva. khi liknande hiindelse återges i samma protokoll, men den gången gav mannen kvinnan sin handske som pant på att det givna äktenskapslöftet skulle infrias.’’ ,Sa väl ring som handske ha hiirvidlag anviints på ett siitt som star i god (iverensstiimmelse med äldre riittssymbolik. Men samtidigt är det bruk, som mannen gjorde av sin signetring, närl)esläktat med moderna seder. Det var inte gavans materiella värde som var huvudsaken, flet viisentliga var det trohetslöfte den gav uttryck at. Folkli(/(I rättssedvänjor I ett par av de ovan citerade folkvisorna sägs det, att ungersvennen. da han trolovade flickan, satte henne npjxi sitt knä. ,Sammanstiillningen, som förekommer i ett flertal folkvisor, iir ingen tillfiillighet. Knäsättningen hade en symbolisk innebörd. Det fanns hland de germanska folken ett gammalt riittshridv. som bestod i att en man, då han ville ättleda, adoptera ett barn, satte det pa sitt knä. Därför talas också i Upplandslagen om »skiitsatt» barn, då en far legitimerar barn, fiitt i en illegal fiirhindelse. Men liksom ett barn, da det ättleddes, togs under faderns eller fosterfaderns fiirmynderskap och beskydd, så blev mannen genom giftermalet hustruns förmyndare och beskyddare, och detta hans malsmanskap (iver kvinnan symboliserades genom att han tog henne på sitt knä. Då i visan (3m Knut Hiding den troliisa drottningen svikit sin make (3ch i stiillet tixjlovar sig med Knut, den till herde förkliidde kungasonen, sätter han henne pa sitt knä: Knut hiding tog driittningen uti sitt knä. han gav henne riket och fästningen med.’^

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=