30 \ ar inaiiiuMi hell I ri i tcM’hallaiule till sin iill. .lorden ansai’s i \ iss man soin shikUms ifeinensannna e^endoin. Den lasla e^'endoin, soni en man I’iirviirval I'enoin egel arbele. äj,ale lian Irill i'<")rl()i,’a (ner, men den jord han ärvl Iran sina iäder. liek lian ej iilan \ idare avhiinda Den sknlle ;4a i arv till bans es,ma siuier elU'r i varje tall stanna inom iilten. Den iirvda jorden kallas diiiliMslimdom i medeltida handlingar ätiirvc. en heniimning, som iimni pa l(U)()-lalet levde kvar i ^'ärend.*‘ Ätlejorden liek ej splittras, diirtcir var kvinnans arvsriitt hiir i Sverige imder tidig medeltid starkt begränsad oeh dotter liek iirva endast om det ej fanns någon son; fiinnos bade son oeh dotter, var den senare alltså ej arvsberättigad, detta enligt regeln »gange hatt till oeh huva ifrån».' Även sedan arvsrätten o. 12(U) ändrats därhän, att syster fiek iirva hälften mot brocka-, gar omtanken om jorden som en rcid Iråd genom den iildre lagslil Iningen. Kvinnans starka beroende av ätten framtriidde i all synnerhet, da hon skidle gittas bort. l'll giftermål var under iildre lid alls ieke en prixatangelägenhet mellan Ivenne unga miinniskor, <iel N ar en luda skiktens angelägenhet, ett ekonomiskt aN tal, ingånget iiiellan Ivenne ätter. Det räekte inte, att mannen friade till fliekan oeh fiek hennes ja, det var åtminstone inuler iildre medeltid inte* ens ncidviindigt att iidiiimta hennes samtyeke. betydligt viktigare var del. att den giftaslystne unge mannen framstiillde sitt Irieri till hennes giftoman. som a släktens viignar ägde att gilla bort fliekan oeh bestämma över hennes framtida (ide. käir giflomannen gällde del att s(' till att fliekan blev bortgift med en man. vars iiti inte slod hans egen efter i fraga om rikedom oeh anseende. Belysande fiir vilken roll iilten spelade vid en gitl(Mmalsafliir är den skildring, som (km isliindska sagan om (iinmlaiig Ormstnnga ger av ett frieri. (innnlang ville gifta sig med Helga den lagra oeh Iramsliilkle, som lag oeh sed fiireskrevo. sitt Irieri till hennes far oeh gil loman Torstein. Denne var emellertid tveksam, då han ansåg (Innnlang vankelmodig, (innnlang framhiill da beteeknande nog inte sina egna fiirtjiinster nian i stället sin far lllnges stora anseende; »Vem hoppas dn fa din dotter gift med. om dii inte vill gifta henne med en son till llhige svarte? \’ar hiir i Borgarfjord finns det nagon. som iir mer ansedd iin han?»
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=