29 sii,' i (loinslolsprolokolUMi. Man har dock ini^cn anledning inoda. all del varit vanligare :in exempelvis under vår egen lid. Misshandel mot tjänstelolk, t.o.m. med dtidlig ulgång, feirekom emellertid enligt domhiiekernas vitlneshiird allt emellanåt.^ Mellan man oeh hustru härskade iorvisso oekså i torna dagar i regel del goda kamratskapet trots alla olikheter i kvinnans stiillning da oeh nu. .\ll mannens hushondevälde inte bottnade i nagon ringaktning tiir kvinnan, 1’ramgår av att hustrun vid mannens Cranliille (ivertog hans makt som husbonde på gården. Ankan hade oeksa IVir (ivrigt tm med hänsyn till tidens l'()rhallanden JämIVirelsevis sjiilvständig sliillning. Man giir sig skyldig till ett anakronisliskl länkesäll, om man med utgångspunkt från kvinnans rättsliga shillning under medeltiden sciker framställa henne som en av mannen undertryckt varelscv Del f(irh()ll sig helt enkelt så. all lagen anpassadt' sig efter di“l praktiska livets krav. Skall man l<)rsla k^innaus ställning under tidig medeltid, masle man ha i minnet den dominerande roll, som ätten spelade i del gammalgermanska samhället. \’arken mannen eller kvinnan voro i Iriimsta rummet individer, de voro framIVir allt medlemmar av ätten. Om oeksa denna samhiirighel medIVirde f()rmåner i form av ett riiltsskydd. som samhiillel som sadani ännu inte kuude skänka den enskilde, fcirde del å andra sidan med sig viltgående f()r{)liktelser. \"ar kvinnan i sill fcirhallande till mannen ofri oeh osjälvstiindig, var mannen inte mindre hunden i sill ftirhållande till ätten. Kränktes ättens heder därigenom att en ättemedlem blev dräpt, krävde de oskrivna men ieke desto mindre ohtinlunliga lagarna, att liv logs för liv. Så kom blodshämnden alt priigla samlivet pa ett siill som hade de mest öjdesdigra konsekvenser. Så småningom ersattes den visserligen av Ixiler, men iiven härvid framlriidde iiltens starka krav pa individem, da ieke endast dråparen [)ersonligen ulan oekså hans fränder ansågos skyldiga all erlägga mansboten. Det var den s.k. älteboleii, som finns föreskriven i landskapslagarna. I konservativa svenska bygder kvarlevde dessa aldriga fcireställningar äniiii i)å 1 öOO-lalet.'’ Att denna starka sliiktsolidaritel måste medföra en kraftig beskiirning av den (mskildes handlingsfrihet pa skilda områden är en given sak. Inte ens i förvaltandet av sin personliga egendom
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=