14 hitra \ illiu'sla'MHi oin on inan^’hundraarig ulvockliiii^. I'ca- all l inna (ioras r(')ltor inasle vi s(’)ka n.s.s till utländska kiillnr. Irandc’)!' alll till äldrt' syd- och viislgcnnanska lagar. Denna jäintcnande rätishistoriska metod har sina vanskligheti-r och är liitt att kritisera. Vill man inte niija sig med en rent deskri])- ti\ t ramstiillning. torch* det dock vara dt'n (*nda t ramkomliga viigen. 1)(‘ stora namiu*n pa den jämlcirande riittshistoriens område iiro \V. l'h Wilda oc h .lacoh (irimm. Wildas ar KS42 pnhlicerade arhete >l)as Stratrc'cht dc‘r (lc‘rmanen'> tar nnmera delvis ansc's IcHaldrat oc*h svaghetc'ii i vissa av hans tc'orier och konstruktioner är npjeenhar. Icke desto mindre* heir det till de haiihrylande* inom riittshistorien och sammanstiillningen av skilela ge*rmanska rättskällecr har ett l)estäc*ndc* värele*. hhtersom Wilelas ve*rk endast hercir stratiriitten. har de*! lc)r i elel tedjande* hehanellaele* Iragor enelast varit av unelerorelnael hetyelelse. Helt annorlunela tcirhaller eiet sig me*el .lacoh Grimms i en första ui)plaga ar idgivna »Deutsche Rechtsalterlluimer», som genom sin enastående lärelom och sin väleliga materialsamling allljiimt behåller sin aktualitet; feir ele* riitts- och knlturhiste)riska forskningar. se)m fcirfaltaren till elenna skrift nneler arens lopp bedrivit och som ligga till grund féir elensamma. hai' detta Grimms verk varit av oskattbar belyelelse. Dc't tinns inom modern riittshistorisk vetenskaj) en riktning, som gar nt pa att bortfcaklara e*lle*r i varje* fall ne*elviirelera elet gemensamma ursprung till ele* germanska lagarna, som man fennt varit van att riikna me*el. 1 sliillet öve*rviirele*ras inflylanelet fran kristenelomen och romersk riitt oeh man masle till slut fraga sig. om det civerhiivud taget funnits nagon »germansk» riitt. Aven om denna riktning kan ha sitt beriittiganele* i elen man den viineler sig mot civerskattningen av ele*t »germanska», är elen utan tvivel tielsbetecnael e)ch skjuter civer malet. De*l finns i ele* germanska lagarna alltfcu’ mycket gemensamt, alltlcH’ mvcke*t feir dessa folk karakteristiskt tcir att man skali kunna fcirneka. att någon gang, årtusenden tillbaka, en gemc*nsam kiilla maste* ha funnits. Detta iir inte* egenelomligare iin att sprakmännen maste* arbeta med tee)rie*n om ett germanskt ursjeråk. Den sjiilvklara kenisekvensen iir ju den. alt det som biirare a\ detta s])rak maste* ha lunnits ett germanskt urfcolk.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=