1 (V.) (‘X(‘in|)(‘l r(")li;i .s*'(lvruij:m li(U*ni;i, sndnii dcii ”(‘shilliulo si^ i |)raklik(‘n, i (l(‘l li'vaiuli' livi‘1. I'^ll (‘xtMiipcl i svenska haiulskril l('r pa dtai kyrkliga inoniiMi (iiiiK'r inan i fornsvenskl lei^endariuinen sainliiii; lu“li,a)nl)ioij;i aI i(‘i- oeli liknande I ran nu'dellidiMi. De nli^un a lill sITirsla dtdcMi (iversiiltninij t'llt'r snarare liearia*!ninij; av ell latinskt orii^dnal Li'j^iaida ainaxi (Den gyllene legenden), rinlattad av dcMi italiiMiskc' doininikanmiinkcai. st'derim'ra ärktdiiskopiMi i (leiina .laeohns di“ Wiragine. Denna legtMidsainling, soin är 1'ran tid('n 1 ‘Jdd 1288, var under nualtätidiai oerhcirt popuhir oeh spiaals i en nuingd ('>\’ers;ittningar |)a skilda spräk. Det 1'ornsvenska legendari(‘t ansi's tia konnnit till tidigast 127(> oeh senast 1807 oeh iir hevarat i tre hu\ndhandskril ter, den äldsta t rän o. 1 denna iildsta handskrilt aterlinner inan heriitttäsiai om apost(‘ln romas' (xlen. l‘a \;ig till India land, heriittar legenden, kom sankt romas till en stad, där kungen just firade sin dotters hriWlop. Kungen had dä sankt 'Fomas, att han skulle »vighia sina dottoi- hruliasiuMig». I'ortsiittningen lyder (i ('iviMsiitlning) : »'Fornas vigde sängen imal dygdelnlla ord oeh sadi“ sä: Min llerrc*, dcai sanne (luden, vige d(‘tta ungfolk uuxl sin lulgra hand oeh give dtan del (‘viga livets hlomster» t‘te.'’’* 1 (hama t ramstiillning l iistt'r man sig vid att 'Fornas gemom de ord han uttalar lualkallar (luds välsignelse ieke ("iver brudsiingen, som kungiai hett honom, utan övi'r de nygifta. Dtama hrist j)a ö\ (Maaisstiimnuäst' fär sin fFu klaring, om man gär till den latinska t(‘xt(“n, tadigt \ilken kimgcai had 'Fomas viilsigna hrudpartd; siingtai niimnes intt*. .Vit hentaliktionen likviil ft'irsiggiek i sovkammartai tramgar av fortsiittningtai, diir det omtalas, att hrudpartd. stalan dtai ludigt* maniuai a.vliigsnat sig, insomnade. Ordtai om att »viga hrudsiingen» har alllsä infogats av den svtaiske htanhtdartai. varigtaiom dtai hristandt' ("ivtaaaisstiimnudstai i It'xltai u|)pstätt. Kxemplet gia- en god inhlitd'C i medtdtida översiittningsuudodta'. (jversättning i modern mening kiinde man intt' till. man ulvitlgatlt' t)tdi förktirtade. som det föll sig. (It'iunn att hearht'lart'ii lagt textt'ii till riitla för svenska liisart' kanske snarare lyssnart', t'ltersom legt'iiderna hrukatle lort'dragas i samhantl metl giitlstjiinsterna (il) elh'r ha vi fält ett fullgtitt exempel
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=