1-il iiil lyhindf av kanonisk rail f innor man endast i en inirossani Invsliiininelse i \’jislinannalai,n'n (ÄH 7), diir del lu'ler: »1'äsler na^'on en kvinna oeh vi^'es med lienne, då vare strax deras fittermal tnllgiltigt, sasom om de varil i siing samman.» Menin,4en nu‘d diåta lagbnd iir tydligt nog: l(')r alt iiklenskapel skulle vara i laga lormer ingånget, var del lillräekligt med läslning oeli \ igsel. (iil UM inalet i helydelsi'n hriukms (iverlämnande lill hrudgummen genom girtomannen niimnes inte. Del gemensamma sänggaendel iir inte heller luulväiuligt, vigseln skulle giira åkhaiskapet lika rullgilligt som om makarna galt i säng samman. Det nya momenl som tillkommil iir vigseln, som slälls i molsals till den gamla riillssedviinJan, siingledningen. Det iir ju utan vidare klart, alt detta laghud iir av jiimhirelsevis sent datum. elltMsom vigseln niimnes.'' Kyrkan har här låll sina ansprak i)a vigsidns riitisgiltighel erkiinda men alt miirka iir. all Näislmannalagtm i molsals till Östgiilalagen inie gör vigseln ohligalorisk. Del eilerade lagrummel star i själva verket i viss molsiiltning till Iveniu* andra lloekar i samma halk (ÄB 2 oeh ö). diir giltermal oeh siingledning hireskrivas. under dtd alt vigseln ieke nu“d ell ord omtalas. All del iir dessa laghud. som återge den Iradilioiuäla viistmannariillen. sådan den uHormats hire den kanoniska riithms inlriingande. lar viil anses sjiilvklarl.' .Vv de (ivriga svc-alagarna iir Dalalageus laghud i (littermålshalken 2. o\an (s. 104 H.) in exienso atergivna oeh komnuMderade. a\ siirskill intresse. 1 Iraga om ålderdomlighel torde lloekens innehall ink' slå Aldre \’iislg(ilalagens motsvarande lagrum tdler. D(>l kan Iviirlom ilriigasiillas. om inte dessa Dalalagens hesliimmels(“r. IViisåvilt del iir Iråga om lormerna kir äktenskapets ingående, iiro d(' iildsta i de svenska landskapslagarna (iverluniid. D(4 eilerade lagrummel skall hiir ylterligaix' up[)miirksammas Iramkir alll i dc' delar, som riira siingledningen. och kir civerskådlighekMis skull alerges hiir iin en gång de i'(ireskririer, som direkl IxMcira denna akl. Di‘ lyda: »De som rida hruden till imiles. skola hava vardnad om lumne mol all skada, till dess hon komnu'r hem oeh pa lakan och holster: da har hruden kommil i sin mans vardnad.» A arden om hrudens |)erson alag hiir. liksom pa andra håll i landskapsriil len. hrndsvenner och hrndkirare. Dem tillkom
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=