140 k(”)p l(")i'värvades efter del äktenskapel avslulals, den var gemensain egendom oeh inulerkaslad gillorältens hesliiinmelser. ICnligl \ad \i vela Iran en senare tid. var d('l inte oxanligl. att mannen avletl fine siinggaendet. inahända pa grund av de slagsmal, som \ oro sa vatdiga \ id giislal)iid iind(‘r äldre lid. Oslgiilalagens cäU*- rade hesliiinmelser kunde alllsä fä stor praktisk betydelse.'’ Infe heller i fraga om vängä^■an spelade vigseln någon roll. Liksom i Äklre \’äslgötalagen kmide giftomannen först seilan brud oeb briidgnm kommit i säng samman giira sina ansprak giillande enligt lagens uttryekliga bestämmelse ((IH 10: *2); bava friinderna alt lä iil sin viingava. sa snart fästning bar skell. men giftomannen ej förr än de bada kommit pa en bolster oi h under ett lakan.» Dessa (jslgiilalagens bestämmelser iiro a\ utomordeniligf slorl intresse, da de visa hur langsamt oeh driijande allmogen gav \ ika för kyrkans krav. \'isserligen erkändes vigseln som midviindig men endast tillsammans med siingledningen. Samtidigt understriiks. att den nya seden inte fiek imdaniriinga den folkliga sedviinjan; äktenskapets ekonomiska riitisverkningar liksom malsmanskapet över hustrun voro fortfarande knutna till diM gemensamma siinggäendet. l)t‘l är inte en tillfiilligbet. att det just iir Östgiilalagen. som bland landskapslagarna innehåller de mest detaljerade föreskritterna beträffande säugledningens riittsliga karaktär. Del sammanbiiuger Ivivelsulau med att denna lag är den enda som påbjuder vigseln. Under sadana förhållanden var del nödviindigt att faststiilla vilken betydelse vigseln hade infiir den liorgerliga riillen. All dess räckvidd ur den synpunkten var ytterst begränsad ;ir uppenbart. .\llmogens fasthållande vid det som var gammalt oeh tornI kommer också fram i bestämmelsen i(jL (iH (V), all iiriisltm ej fick viga utan att giftomannen var närvarande vid vigseln eller givit sitt samtycke. Da det gamla giftermaUd fick vika tor vigseln, innebar detta icke nagot inträng i giltomannens rältigheter pa annat sätt än att det lilev prästen och ej giftomanium som rent formellt gav bort liruden. Även i svealagarna mtiler oss siingledningen som en borgerlig riillshandling a\' samma stora riickvidd som i göilalagarna. Nagot Nu
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=