IV SÄX(iLEI)XIN(.EX 1. '>PA H()LST1>:H och LAKAX'> Sänf/lrdniiKjcn soiu horifcrluf rättsftkt ILnlljLil skulle hicWlopslesten i brudj^imiiueus hem uvsliilas med uti brud t)i-h briidi,mm »uppenbarli^UMi», dvs. i villiieiis mirvaro. i säng samman. Del var den s.k. siingledningen, en beniimning. som doek inie linns i de medellida lagarna. Termen iir belagd r()rsta gängen är 1 öOö (verbet siingleda; jfr nedan s. 1()9|. Siingledningen var (km sista aklen i den st‘ri(“ riillshandlingar, som voro midvändiga f(')r att ett iiklenskap skulle \ara i laga former ingangcd. Att d(‘ nvgilta pä detta sätt i vittnens niirvaro inlogo den äkta siingiMi, var enligt forna liders begrepp inte nagol som helsl sb')- lande, oeh denna npplallning speglar sig oeksä i spräkbrnkel. Dä (kd (‘xempelvis i iildre handlingar talas om all en man bar tm kvinna i sin säng, belvd('r det helt enkelt, all de voro gifla med varandra. Del är alllsä fnlll nalnrligt dä (inslav Vasa vid nagol lilllalle i brev nllalar, all hertig .\lbrekl av Preussen bar hertig Krislians isederimMa Krislian IIl:s) syster i sängen.‘ Sä beler del jn oeksa i l'])plandslagens giflermälsformel, all kx innan blev gift lill halv säng, oeh kring denna hennes rällighel slogo lagarna den sirängasle vakt. Samma n])pfaltning finner man i ell aldrigl vigselformnlär, anviinl i Köln pa töOO-talet. enligt vilkc'l \ igs(‘lf()rr:illaren fragade kontrabenlerna, om han iboni vilk‘ ba (kmiu' .\.X. lill sin iikta bnstrn (inani oeh siingkamral.-’ lädigl nu'dellida engelska vigselformnliir fick kvinnan lova all
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=