114 två i»;islor| Iva <")ro ])ennini'ar skulle betalas. Mer tiek ini^en skiinka vid risk alt bli bilträlld. Mau har Icusilkl fiuklara sedviiiijan med all den skulle jjia tillbaka till en lid. da .jLfästerna sjiilva linj^o betala lur br(")lloi)s- ^'illel.-^ Huruvida denna förklaring är riktig, må lämnas diirlnin. Som en sista rest av den aldriga seden får man säkerligen nj)]!- fatta en originell bestiimmelse i br(‘)llopsordningen av löTO i Stralsund. Det beter där, att om bröllopet bölls i en offentlig lokal, sknlle varje manlig gäst till värden på stiillel erliigga 8 seb. oeb varje kvinnlig giist ö seb. varutciver brudgummen ftu' varje gäst skidle betala 4 seb., alltså mindre iin vad giislen sjiilv fiek bigga ufl H(')reskriflen giillde doek endast f()r borgare i enklare villkor, ej f(")r de viilsiluerade sambiillsklasserna.’*’ 1 \äsby skulle avgiften uppsamlas av skaffarna. som därtdItMskulle (iverliimna pengarna till dem »på båda sidor», som slodo fiu’ kostnaderna fiu' festen (fragmentet mom. (i). Hiirav framgar. all brö)lloi)smaltiden betalades av såväl gillomannen som brudgummen. ludigt svensk landskapsrätl bade man toa fester, giltar- <')let. som Indis av giftomannen i saml)and med giftermålet, samt själva l)r(')llopsfesten i brudgummens bem. Dessa bada fester bade i \äsby sammanslagils till cn. ocb del var då naturligt, all kostnaderna ui)pdelades. Det b(’»r framballas, att luir fiueligger ytterligare ett indicium f(')r att något giftermål ej fiirekommil. I’irades bndlopel i hemmet var del i tyska sliider mot slutet av läOO-talet vanligt, att gästernas kontanta bidrag till festen ersaltes med natura])rodukler. »fiuningar».*" Denna ännu ])a svensk landsbygd kvarlevande sed\;inja far ulan tvivel upi^fatlas som tm arvtagare till det äldre bruket med penningbidrag. Av (lutalagen (24 pr.) framgår, alt bruket med »f(')rniug till bröllop ocb andra gästabud fanns pa Gotland redan under medelliden. Sedvänjan omtalas där som bortlagd. 1 den tyska ocb danska ö)vers;illningen av lagen talas om de kakor {kiichcn. kfujcr). som gästerna, framfctr allt »bruttogen» skulle fiira med sig. De iiro bortlagda beter det.” Med tanke på att seden bevarat sig till våra dagar också pa (lOlland, kan man ifrägasiitta. om delta l(">rbud ty så i ar man ulan tvivel uppfatta lagen -- någonsin respekterats. Då i ^'isby alta dagar finflulit efter bröllopet, skulle på deu d;ir-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=