1118 NJA2020 s. 3 p. 198 f. 1119 NJA2020 s. 3 p. 215. nya frågor efter girjasdomen fanns några omständigheter som talade i motsatt riktning. Sådana omständigheter var enligt domstolen det faktum att en sames rätt att råda över ett lappskatteland inte var helt oinskränkt – om han hade mer mark än som svarade mot hans behov, kunde han behöva finna sig i att häradsrätten tillät någon annan att jaga eller fiska på hans land. Han behövde också räkna med att andra genom skattläggning kunde få rätt att ta del i jakten och fisket, ibland utan att han hade samtyckt till det.1118 Det här stämmer förstås i sak. Så gick det till. Men det gällde ju inte bara lappskattelandsinnehavarna, utan också skattebönderna. Som beskrivits i avsnitt 8.5.5 var skatteböndernas rättsskydd på 1600- och 1700talen inte helt utvecklat. Även bönder kunde bli av med mark eller resurser grundat i behovsprinciper – inte bara i Norrland utan i hela Sverige. Jag har genomgående svårt att förstå vad Högsta domstolen tyckte att lappskattelandsinnehavarens rätt utvecklades till. Vi vet ju att skattebonden blev markägare, men vad hände med rättigheterna på lappskattelanden om de nu inte blev uttömmande reglerade i rennäringslagen? En sista fråga, som hör ihop med frågan om vad rätten utvecklades till, är Högsta domstolens förklaring att för att redan (det vill säga i mitten av 1700-talet) etablerade rättigheter ska upphöra, krävs antingen att rättighetsinnehavaren efterger sin rätt eller att rättigheten utsläcks genom lagstiftning eller expropriation. Såväl ett eftergivande som ett utsläckande måste enligt Högsta domstolen vara tydligt och definitivt.1119 Det är svårt för domstolar att grunda ställningstaganden om vad som gäller i dag på att något gällde på 1700-talet och att det är oklart vad som har hänt med detta något efter det. Att konstatera att något har gällt på 1700-talet går väl an, men att lägga ett sådant konstaterande till grund för att motsvarande ska gälla i modern tid är mer besvärligt. Det man kunde fråga sig borde i stället vara vad det som gällde på 1700-talet senare har utvecklats till. Högsta domstolen menar alltså att det som har gällt på 1700-talet fortfarande gäller om det inte har bevisats att det senare har eftergetts, exproprierats eller på något annat sätt definitivt har 569
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=