1101 HR-2024-982-S p. 140–145. 1102 HR-2024-982-S p. 147 f. 1103 HR-2024-982-S p. 149–159. 1104 HR-2024-982-S p. 161–164. kapitel9 myndigheter bestämde över hur marken skulle brukas. Den norska jordutvisningsresolutionen för Finnmarken (regelverket om hur mark skulle inrymmas) från år 1775 byggde på uppfattningen att kungen (kronan) ägde all mark som inte var såld till andra. Tydligast visade sig detta genom att kungen kunde anvisa mark till bönder, och att sådan mark som övergavs eller inte brukades tillföll kungen.1101 Bestämmelserna om jordutvisning gällde på samma sätt för samer som för andra medborgare. Reglerna innebar att nyttigheter som dittills hade brukats samfällt skulle fortsätta så. Bruket av allmänningsmark skulle fortsätta att följa gammal sedvana.1102 Från år 1775 till år 1860 ökade befolkningen i Karasjok. I takt med det sjönk andelen renskötare i befolkningen. Traditionella siidor avvecklades i området. I stället uppstod rendriftssiidor, i vilka flera familjer samarbetade om renskötseln. Betesområdena sågs som rendriftsiidans samfällda rättighet. Det utvecklades med andra ord nya rättssubjekt, som använde varsina delar av tvisteområdet. De fastboende i Karasjok bedrev också ett omfattande utmarksbruk över stora delar av kommunen, även om de framför allt höll sig till sina bestämda slåtterängar och sommarboplatser. En stor del av den bofasta befolkningens dagliga markanvändning ägde förmodligen rum i närområdena runt byarna. De olika byalagen hade i hög utsträckning använt skilda delar av tvisteområdet.1103 Jordutvisningsresolutionen fick först ingen konkret betydelse i Karasjok, men från år 1811 och framåt blev marker gränssatta och insynade. Samtliga dessa områden var sådana som redan var tagna i bruk sedan tidigare. Till områdena insynades slåtterängar, sommarboplatser och inhägnade områden. Någon statlig skogstillsyn etablerades inte förrän år 1856, ungefär samtidigt som i resten av Norge. År 1824 uttryckte statens fogde om Västra Finnmark, som Karasjok tillhörde, att där fanns statsallmänningar med olika nyttjanderättigheter för lokalbefolkningen. Samma sak uttrycktes i en kunglig resolution år 1847.1104 554
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=