nya frågor efter girjasdomen dispositioner över markerna hade framför allt förekommit under senare häften av 1800-talet och framåt, men dessa hade inte utsläckt några befintliga markrättigheter. Domstolen bedömde att en äganderätt till marken förelåg under 1800talet och att den aldrig hade utsläckts. Nästa fråga blev vem som var rättssubjekt; det vill säga vem som i dag kunde hävda ägandet till markerna. Var det alla invånare i Karasjok eller bara de samiska invånarna? Utmarksdomstolens svar blev att alla som har bostadsadress i Karasjok äger marken där. Kvänerna tog med sina traditioner när de flyttade till Karasjok, och deras boskapsskötsel och slåtter hade satt sin prägel på kulturen i kommunen. Kvänerna blev efterhand integrerade i det samiska samhället, och hade i huvudsak samiska som dagligt språk. De rättigheter som hade upparbetats framstod därför enligt domstolen som samfällt upparbetade mellan samer och kväner, nomader och fastboende. Det här var alltså majoritetens bedömning i Utmarksdomstolen: kommuninvånarna ägde marken i Karasjok. Minoriteten däremot tyckte att det var en skillnad på skattemannarätt och dagens äganderätt, och ville avslå käromålet. Domen överklagades till Høyesterett som är Norges högsta domstol. Høyesterett avslog käromålet med en knapp majoritet. Sex justitieråd bedömde att det inte var bevisat att lokalbefolkningen i Karasjok, eller samerna i Karasjok, ägde marken i kommunen, medan fem justitieråd kom fram till motsatsen. Høyesteretts majoritet avslog käromålet iden del som handlade om markägande. Domstolen inledde med att förklara att det i allmänhet är skillnad på att ha upparbetat en bruksrätt och en markäganderätt. Ett bruk som har inneburit ett upparbetande av en markäganderätt ska enligt Høyesterett normalt sett tydligt gå utöver vad själva bruksrätten ger rätt 551 Høyesteretts dom 9.1.2 Majoritetens avgörande 9.1.2.1
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=