1062 I Högsta domstolens betänkande över förslaget angavs att med naturen av den rätt lapparna hade att använda mark som ostridigt var statens tillhörighet, lät det visserligen inte förena sig att lapparna skulle få upplåta rätt till jakt och fiske åt bosatta, förutsatt att inte lapparnas inrymningsbrev gav dem en sådan rätt. Men oavsett det ansåg Högsta domstolen att något lagstadgande om saken inte behövdes, samt att den föreslagna ordningen för sådana upplåtelser inte föll inom civillagens område och därför borde kunna utgå. Jämför Högsta domstolens remissbetänkande över förslaget till förordning, utdrag av protokollet över lagärendet hållet i Kungl. Maj:ts Högsta domstol den 21 november 1884, s. 27–29. historisk markanvändning i jämtlands och dalarnas län Utskottets bedömning var alltså att lagförslaget om att samerna skulle samtycka till upplåtelser föreföll svävande, eftersom det inte var tydligt omalla samer som hade rätt att uppehålla sig på det ifrågavarande landet skulle samtycka, och eftersom förslaget inte angav någon form för hur samtycket skulle inhämtas. Utskottet lyfte samtidigt fram att upplåtelser av jakt och fiske till andra inte borde utesluta samerna från att fortfarande använda rättigheterna. Utskottet förordade därför att paragrafen skulle justeras på så sätt att om jakt och fiske kunde upplåtas utan skada för samerna skulle kungens befallningshavare kunna upplåta det, efter att de renskötande samer som vistades i området hade blivit hörda i ärendet. De renskötande samerna hade alltså fortsatt ett intrångsskydd genom 1886 års lag, på så sätt att de skulle höras innan jakt och fiske uppläts. Utskottet riktade inga anmärkningar mot det syfte med upplåtelseförbudet som lappkommittén hade angett; nämligen att enskilda samer inte skulle kunna upplåta jakt och fiske till skada för andra renskötande samer i samma område.1062 Av bestämmelserna framgick också att de medel som flöt in från upplåtelserna skulle användas till förmån för samerna. I 1898 års renbeteslag gjordes ingen ändring av upplåtelsereglerna. Även i 1928 års lag var reglerna om upplåtelser av jakt och fiske utformade på samma sätt som tidigare. Upplåtelsebestämmelsen låg i56 §. Där framgick bland annat att på sådana områden som hade anvisats till lapparnas uteslutande begagnande fick inte lappar upplåta jakt eller fiske. Sådana upplåtelser fick dock göras mot avgift av kungens befallningshavare, om det kunde ske utan fara för tillgången på vilt eller fisk och utan 527
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=