kapitel8 Inrymningsbesluten beskrev innehållet i den rätt till jakt och fiske som enskilda samer hade på skattefjällen. Det var nästan alltid en ensamrätt på de områden som avsågs i inrymningsbesluten, på så sätt att rätten var skyddad från intrång. Ingen annan fick alltså lov att jaga, fiska eller låta sina djur beta där de renskötande samerna hade rättigheter. Det finns dock inte några tydliga belägg för att rätten på skattefjällen i allmänhet skulle ha inbegripit en befogenhet att göra upplåtelser eller att sätta någon annan i sitt ställe. En genomgång av domboksprotokoll och resolutioner från kungliga befallningshavaren ger i stället bilden av att ett godkännande av kronan krävdes för att över- eller upplåtelser av jakt och fiske skulle vara giltiga. I vissa av inrymningsbesluten framgick det uttryckligen att skattefjällsinnehavaren inte fick göra upplåtelser. I och med avvittringen ändrades relationen mellan kronan och de renskötande samerna. Under 1820- och 1830-talen fick nybyggen i skattefjällens närhet sina områden väsentligt ökade på de samiska markanvändarnas bekostnad. Samerna protesterade mot hur deras rättigheter behandlades. Som ett resultat av protesterna tillkom Skattefjällsbrevet år 1841. Att samerna hade en rätt att bruka skattefjällen utan intrång uttalades tydligt i Skattefjällsbrevet, även om det nu var fråga om endast den del av skattefjällen som hade blivit kvar efter avvittringarna. Det kan noteras att det enbart är fiskerätten som nämns som en ensamrätt för samerna i Skattefjällsbrevet, men det finns inget som tyder på att någon annan skulle ha haft jakträtt i skattefjällen eller att avsikten skulle ha varit att rätt till jakt skulle fördelas på något annat sätt. Det finns ingenting i Skattefjällsbrevet som antyder att staten förbehållit sig möjligheten att ensidigt kunna upphäva eller inskränka de rättigheter som beskrevs där. Att man endast uttalade sig om fiske hade sannolikt att göra med att det var det som var ekonomiskt betydelsefullt, och att jakträtten på jord som var upplåten till någon annan ansågs följa med upplåtelsen. År 1864 meddelades en ny jaktstadga. En särskild fråga är om den lagen kan anses ha medfört att rättigheterna på skattefjällen inskränktes. Enligt stadgans 3 § hade var och en som ägde jord rätt att jaga där, enligt de villkor som framgick i stadgan. Enligt tredje stycket i samma be522
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=