kapitel8 Slutsatsen efter genomgången av historisk markanvändning är alltså att förhållandena i Jämtlands och Dalarnas län skiljer sig från dem som rådde i Girjasområdet. Min bedömning är att samebyarna i Jämtlands och Dalarnas län förmodligen inte har några Girjasrättigheter, det vill säga ingen rätt att upplåta jakt och fiske. Denna slutsats grundas till viss del på uttalandena i Skattefjällsdomen och domstolens bedömning av lagen som en uttömmande reglering av vad som gäller på skattefjällen (avsnitt 8.2). Slutsatsen grundar sig också på en bedömning av skattefjällens rättsliga status (avsnitt 8.5) och på vad som är känt om den lokala markanvändningen kommun för kommun i Jämtlands och Dalarnas län (avsnitt 8.6). Men även om samebyarna inte har Girjasrättigheter framgår det av rennäringslagen att de har starka rättigheter till jakt, fiske och skydd för sin renskötsel. Frågan är om statens agerande efter 1993 års reform – med ökade upplåtelser av jakt och fiske i samebyarnas områden och minskat inflytande för samebyarna – är förenligt med deras rättigheter. I det här avsnittet analyseras den frågan. I Dalarna är förhållandena så speciella att det redan här bör påpekas att det som sägs om Jämtlands län i det följande inte gäller för Dalarna. Dalarna behandlas i stället i avsnitt 8.7.2. Ett anspråk på Girjasrättigheter – det vill säga ensamrätt till upplåtelser genom urminnes hävd – kan sägas bottna i ett faktiskt bruk av mark utan någons ursprungliga godkännande, där bruket har pågått under lång tid utan att ha ifrågasatts av någon. Några förhållanden som med övervägande sannolikhet skulle kunna grunda en sådan rätt har inte gått att påvisa för renbetesfjällen. Markanvändningen ser ut att historiskt ha grundat sig på 520 8.7 Om samebyarna i Jämtlands och Dalarnas län inte har en Girjasrätt, vilken rätt skulle de då kunna ha? 8.7.1 Samebyarna har en rätt till skydd från intrång på renbetesfjällen
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=