1044 Ljung, 2004, s. 9 f och 35 f. 1045 Med vånland avsågs den terräng där det var vonle (sannolikt) att stöta på ett djur och där man lämpligast satte ut vånor, alltså giller, gropar och andra fångstanordningar. Det fanns orrland, ripland och tjäderland, älgland, bäverland och björnland, vart och ett med sin speciella karaktär. Ljung, 2004, s. 41 och 126. 1046 Ljung, 2004, s. 41 f. historisk markanvändning i jämtlands och dalarnas län Idre vid denna tid endast bestod av sju gårdar (med totalt ungefär 100 invånare) och kapellsocknen sträckte sig ända bort till Femunden, blev var och ens tilldelade skogstrakt ofantligt stor. Två gårdar hade större delen av Långfjällsområdet som sin fångstmark.1044 Ljung skriver att det vidsträckta höglandet nedanför fjällen alltså inte var någon riktig ödemark i slutet av 1700-talet. Förutom att renskötande och fiskande samer vistades i trakten under delar av året, betraktades hela området sedan länge som hävdvunna urskogar och fångstmarker för Idrebyns bofasta sockenfolk. Här fanns kojor och gömslen åt sommarens fiskare och skogsmän, här fanns de gamla vånlanden och älggroparna och här fanns gradvis ett alltmer utpräglat fäbodbruk.1045 Ljung fortsätter med att beskriva förhållandena vid sekelskiftet 1700/ 1800, när fjällskogsbygden utvecklades och landets högst belägna bygd växte fram. Liksom efter Fjäten hade sockenbönder sedan gammalt röjt slåttermarker högt upp efter Storån. På samma sätt som i Gröveldalen var landet åt detta håll därför väl förberett för en utflyttning. Också kring Nipfjället blomstrade sedan århundraden fäbodbruket i Foskdalssätrarna, Gammelsätern och Nipvallen – buvallar som utgjorde Idrefolkets brohuvuden för vidare fångst- och bärgningsexpeditioner upp i skogstrakterna norrut. I öster fanns de gamla gårdarna i Lillfjätens by. Storfjäten hade i sin tur varit by sedan mitten av 1700-talet och i ännu äldre tider utgjort ett befolkat rasthåll längs den gamla härdalsvägen. Längre mot norr hade härdalingar sedan gammalt slagit hö och jagat kring Kölån och Fjätälvens källflöden.1046 Levnadsförhållandena för jordbrukarna i Särna och Idre påverkades av traktens särpräglade klimat, som var ogynnsamt för odling av säd. De ålderdomliga näringarna jakt och fiske spelade länge en betydande roll för jordbruksbygden, särskilt under nödår, när man måste falla tillbaka på dem. Strax efter att isen gått for de flesta på lekfiske vid avlägsna sjöar. 513
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=