RB 77

historisk markanvändning i jämtlands och dalarnas län Som tidigare nämnts ger Girjasdomen inte något bestämt svar på hur mycket konkurrens som krävs för att denna ska anses ha utgjort ett hinder för upparbetande av en rätt grundat på urminnes hävd. Konkurrensen i Bergs kommun framstår dock som så betydande att det verkar ha saknats förutsättningar för ett sådant upparbetande i större delarna av områdena. Dessutom skiljer sig skattefjällen från lappskattelanden, på det sätt som har beskrivits i avsnitt 8.5. Även om samerna nyttjade åtminstone delar av fjälltrakterna i Bergs kommun utan konkurrens, verkar det som om skattefjällen i svensk rätt betraktades som ett slags arrenden eller avradsland. Det bör i så fall ha inneburit att även om samerna hade ensamrätt till jakt och fiske där, hade de inte rätt att upplåta dessa rättigheter utan markägarens samtycke. Om den bedömningen stämmer finns det inga Girjasrättigheter för samebyarna i Bergs kommun. Samtidigt får inte heller markägaren upplåta jakt och fiske där rättigheterna är upptagna av någon annan. Redan i Skattefjällsdomen kom Högsta domstolen fram till att det inte var bevisat att kronan hade haft rätt att upplåta jakt och fiske i skattefjällen. Högsta domstolen bedömde också att utredningen i målet tydde på att rättigheterna hade varit ensamrättigheter för samerna, i betydelsen att de var skyddade från intrång. De olika renbeteslagarna bekräftar också att samebyarna har en intrångsskyddad rätt att använda renbetesfjällen. Se mer om innehållet i samebyarnas rättigheter i avsnitt 8.7. Det sagda innebär – på samma sätt som för Strömsunds, Krokoms och Åre kommuner – att staten inte heller får upplåta jakt och fiske i renbetesfjällen i Bergs kommun, om sådana upplåtelser innebär ett intrång för samebyarna. Samebyarna har alltså rätt till ett medbestämmande över upplåtelserna där. Skattefjällsdomens rättskraft träffar ingen av samebyarna i Bergs kommun, se avsnitt 8.2.3. Det innebär att de har möjlighet att få en talan om Girjasrättigheter prövad i domstol. Om de skulle vilja göra det är en annan sak – en sådan talan skulle vara förenad med osäkerhet. Samebyarna skulle i stället kunna rikta en förbudstalan mot staten, med innebörden att staten inte får lov att upplåta jakt och fiske i deras områden i de fall 485

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=