historisk markanvändning i jämtlands och dalarnas län tiden gjort nyttjandet lovligt, eller i vart fall ha hindrat att urminnes hävd har uppkommit för någon annan. Det framstår som om konkurrensen på samebyarnas områden under tiden från att områdena blev svenska fram till mitten av 1700-talet liknade den som förekom i Girjas samebys område, och på övriga statliga marker ovanför odlingsgränsen. Möjligen kan något mer konkurrens dock ha förekommit i områdets sydligaste del runt Fiskåfjället. Girjasdomen ger inte något bestämt svar på hur mycket konkurrens som krävs för att bryta ett upparbetande av en rätt grundad på urminnes hävd. Konkurrensen i fjällområdena i Strömsunds kommun verkar inte ha varit mer omfattande än den i Girjas. Det finns därmed mycket som talar för att samebyarna där ostört fram till omkring år 1750 har utövat jakt- och fiskerätt på ett sätt som i sig svarar mot kriterierna för ett upparbetande av urminnes hävd. Den här bedömningen är dock osäker, eftersom det fanns förhållandevis omfattande konkurrens strax utanför renbetesfjällens gränser. Det är svårt att värdera den typen av närliggande konkurrens utan att i detalj studera villkoren för den markanvändningen. Dessutom skiljer sig skattefjällen från lappskattelanden, på det sätt som har beskrivits i avsnitt 8.5. Även om samerna nyttjade fjällmarkerna i Strömsunds kommun utan konkurrens, verkar det som om skattefjällen i svensk rätt betraktades som ett slags arrenden eller avradsland. Det bör i så fall ha inneburit att även om samerna hade ensamrätt till jakt och fiske där, hade de inte rätt att upplåta dessa rättigheter utan markägarens samtycke. Om den bedömningen stämmer finns det inga Girjasrättigheter för samebyarna i Strömsunds kommun. Men även om det inte finns Girjasrättigheter får markägaren inte lov att upplåta jakt och fiske där rättigheterna är upptagna av någon annan. Redan i Skattefjällsdomen kom Högsta domstolen fram till att det inte var bevisat att kronan hade haft rätt att upplåta jakt och fiske i skattefjällen. Högsta domstolen bedömde också att utredningen i målet tydde på att rättigheterna hade varit ensamrättigheter för samerna, i betydelsen att de var skyddade från intrång. De olika renbeteslagarna bekräftar också att samebyarna har en intrångsskyddad rätt att använda renbetesfjällen. Se mer om innehållet i samebyarnas rättigheter i avsnitt 8.7. 435
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=