691 Bromé, 1954, s. 362–364 och 359. 692 Bromé, 1954, s. 365–367. 693 Larsson, 1979, avskriftsamlingen i Skattefjällsmålet, band 20 h, s. 4. historisk markanvändning i jämtlands och dalarnas län skulle vara fredade från allt ohägn, liksom dess fiskeställen och fiskeredskap. Däremot kunde varken soldater eller andra nekas att meta, lägga revar och bruka nät, eftersom sådant fiskeri inte kunde orsaka allmogen hinder och skada.691 I fråga om fisket klagades det i början av 1700-talet över att detta inte längre var så lönande som förr, förutom i fjällsjöarna, där man ännu fick fisknog.692 ”Fjällsjöarna” kan ha syftat på sjöar utanför byarna och behöver inte ha avsett sjöar i det som i dag menas med fjällen. Om jakten och fiskets betydelse, och därmed sammanhängande intressekonflikter, vittnar Föllinges pastor Olof Sebrelius. I mitten av 1700talet skrev han ett brev till landshövdingen i Gävle där han framförde sina tankar om nybyggesverksamhetens möjligheter. Efter att ha beskrivit ett flertal platser som enligt Sebrelius skulle kunna besittas av nya åbor, bland annat utmed sjöarna Svaningen, Fågelsjön och Hetögeln norr om Strömsund, beskriver Sebrelius hinder för nybyggesverksamheten. Det han uppfattade som ett av de två största hindren var att innehavare av avradsbrev i ”denne ödemark” försökte avskräcka nybyggare eftersom avradslandsinnehavarna ville fortsätta att jaga och fiska på markerna. Sebrelius skriver att innehavarna av avradsbrev ville försvara skogar till ”3 a 4 mils längd”, fastän de till hemmanets uppehållande bara behövde högst en mil. Sebrelius var bekymrad: ”Ty utom dess på många ställen ett otillbörligt älgskjutande torde föröfwas, som ej så lätt, när en så widh begrepen ansenlighet i Ödemarken blefwe förebygd, torde för sig gå, så är deras djurfänge och fiske, ehuru litet det kan wara, och fast nu merendels mera skulle löna sig att den därpå anwända tiden nyttja till hemmanets bättre häfd och bruk, likwäl detsamma, hwarmed de söka genom syner och långliga undersökningar at afskräcka dem, som sig till ödemarckens upodling anmäla”.693 Det är oklart när jämtar och härjedalingar började idka pärlfiske i sina sjöar och vattendrag. Bromé beskriver de särskilda regler som gällde för pärlfisket. Genom en kunglig förordning år 1691 blev pärlfisket förklarat 375
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=