687 Bromé, 1954, s. 360–364. 688 Bromé, 1954, s. 35. 689 Larsson, 1975, avskriftssamlingen i Skattefjällsmålet, band 10 d, s. 4 ff. 690 Bromé, 1954, s. 362–364. kapitel8 bäver att minska. Beträffande älg och vildren framgår detta inte minst av de många beskrivningarna av fångstgropar som finns i topografisk litteratur från 1700-talet, i vilka ett genomgående drag är att fångstgroparna då i stort sett uppgavs vara ur bruk. Vid slutet av 1700-talet tycks vildrenen ha utrotats i Jämtland och Härjedalen, förutom i vissa trakter. I prosten Halling i Brunflos Jämtlandsbeskrivning från år 1704 sägs att bäver, mård och järv förr fanns i stort antal men att de numera inte var så vanliga. Under mitten av 1800-talet tillintetgjordes bäverstammen i Jämtland och Härjedalen.687 För vildrenens del var orsaken till det minskade beståndet att handeldvapen mer allmänt börjat komma i bruk i slutet av 1500-talet och under 1600-talets förra hälft.688 Skulden för älgbeståndets nergång fick i första hand den illa sedda men av allt att döma effektiva jakten med handeldvapen genom skarränning på skidor.689 En annan orsak kan ha varit att vargarna ökade i antal. Särskilt björn och varg härjade svårt bland tamboskapen under betesgången, trots att kreaturen vanligen åtföljdes och vaktades av vallhjon.690 I allmänhet fanns det god tillgång på fågel och annat småvilt. Under goda år kunde varje jägare fånga ett lass fågel. Även småviltsjakten kunde dock bli föremål för intressekonflikter. I början av 1690-talet fanns ett allmänt missnöje bland allmogen över att regementets soldater, särskilt de som bodde i skogsbygderna, höst och vår strök omkring i skogarna ”skjutande bort fågel och harar och det övriga skrämma de och jaga bort”. Det klagades även över att skadegörelse hade skett mot böndernas giller och snaror. Samma missförhållanden tycks ha rått även beträffande fisket. Och i allmogens klagoskrift anfördes bland annat att om inte sådant med stränghet förbjöds vore inget annat att vänta, än ”ruin och undergång för bonden, som skatten drager”. Landshövdingen beslutade att alla skulle upphöra med skjutandet under olovlig tid. Under lovlig tid kunde soldaterna dock inte nekas att idka jakt. Men allmogens giller och snaror 374
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=