historisk markanvändning i jämtlands och dalarnas län avvittrades på innebar också att kronans marker delades upp i mindre områden och därigenom blev mindre lämpliga för renskötsel, förklarar Holmbäck.607 Även Lars Rumar skriver om hur 1820 års avvittringsstadga kom att tillämpas i Jämtland och Härjedalen. Enligt stadgans tredje paragraf skulle vid tilldelningen av mark inte inräknas ”odugliga marker eller impedimenter, hvarmed förstås sjöar, berg samt kala och odugliga mossar, som hafva sten till grund utan affall, och således äro otjenliga för odling”. Detta var i hög grad en gummiparagraf, skriver Rumar. I Jämtlands län räknades alla typer av mark, även sådana som var oviktiga för jordbruket, in i det privata ägandet. Detta ledde till jättelika privata marktilldelningar. I ingen annan landsdel tilldelades jordbrukarna så stora arealer, konstaterar Rumar.608 Efter klagomål från samerna på avvittringarna meddelade Kungl. Maj:t i ett brev år 1841 – Skattefjällsbrevet – att lapparnas rätt skulle iakttas. Bakgrunden till brevet var att en kommitté hade tillsatts för att behandla avvittringsfrågor i Hede pastorat i Härjedalen. Kommittén fick också i uppdrag att utreda en begäran från de jämtländska samerna där de klagade över brist på renbete sommartid samt begärde att bli skilda från bönder och nybyggare, att få råskillnadskartor och att få behålla de trakter som de från äldre tider hade innehaft. Grundat på den utredning som kommittén gjorde tillkom Skattefjällsbrevet den 20 april 1841.609 Enligt Skattefjällsbrevet skulle varje skattefjäll till gränserna avmätas och lapparna skulle också ges sådana betesmarker som de behövde av omkringliggande kronomarker. I samband med det skulle det ses till att, såvitt möjligt, skog till bränsle inte saknades. Den årliga räntan för de utstakade fjälltrakterna skulle därefter stadfästas av kungens befallningshavare. Fisket skulle inom ”lapparnas sålunda avrösade betesmarker” följa betesrätten mot ränta, om det inte redan var räntebelagt. Nybyggen fick inte upplåtas i fjälltrakterna förrän lapparnas betesmarker hade blivit utstakade. Gränsförrättningar skulle göras av avvittringslantmä351 607 Holmbäck, 1922, s. 58 f. 608 Lundmark och Rumar, 2008, s. 187. 609 NJA1981 s. 1, s. 209–211.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=