Dessutom får den administrativa hanteringen av de samiska rättigheterna i senare tid betydelse såvitt gäller Jämtlands och Dalarnas län – dels för frågan om eventuella utsläckanden av upparbetade rättigheter, dels för bedömningen av vilka rättigheter som kan finnas om det inte kan konstateras att det finns några Girjasrättigheter. I Jämtlands län hade avvittringarna särskilt negativ betydelse för de renskötande samerna på skattefjällen. Skattefjällsinnehavarnas rättigheter tillgodosågs inte och de förlorade därför stora områden mark. Samernas protester mot detta ledde så småningom till att staten lät gränssätta de delar av skattefjällen som inte hade avvittrats och reservera dem för renskötseln. Dessutom köpte staten in ett antal hemman – de så kallade utvidgningshemmanen – som avsattes för renskötselns behov. De nuvarande renbetesfjällen omfattar både de på så vis gränssatta skattefjällen och de utvidgningshemman som köptes in senare av staten för att utvidga renbetesmarkerna. I Girjasdomen prövade Högsta domstolen vad som gällde från 1500talets mitt fram till 1700-talets mitt. Domstolen bedömde att Girjas sameby vid 1700-talets mitt hade upparbetat en ensamrätt på grund av urminnes hävd. Någon undersökning av om hävd hade upparbetats senare än så var därför inte nödvändig. Samma tidsperiod kan inte användas för områdena söder om Lappland. Jämtlands län stod under norsk-danskt styre under medeltiden och blev svenskt efter freden vid Brömsebro år 1645. Det är därmed först från den tidpunkten som svensk rätt har varit tillämplig för skattefjällen. En äldre markanvändning på områdena kan ändå beaktas som ett faktum eller en sakomständighet inom ramen för ett upparbetande av en rättighet grundad på urminnes hävd, enligt svenska regler. Men det är nödvändigt att ta hänsyn till områdets norska historia och vilka rättsuppfattningar som den kan ha medfört för befolkningen. Att det är särskilt perioden efter år 1645 som är relevant stöds av Skattefjällsdomen. I den konstaterade Högsta domstolen att enligt de norska rättsregler som gällde fram till år 1645 utgjorde fjälltrakter i allmänhet så kallade konungsallmänningar. Äganderätten till sådana kunde visserligen förvärvas genom hävd, men utredningen i målet motsade snarast kapitel8 312
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=