kapitel7 I Åsele lappmark bedrevs pärlfiske, som hade börjat under 1600-talet och fortsatte under 1700-talets första hälft. Pärlfisket förklarades år 1691 såsom tillhörigt kronan oavsett om det bedrevs på skattejord eller kronojord, men under första delen av 1700-talet upphörde det att vara ett kungligt privilegium, förutom i kronans enskilda strömmar.487 År1740lät pärlfiskeinspektören Edin göra en förteckning över de åar i hans distrikt, där pärlfiske hade brukat bedrivas men där de flesta åar nu var utfiskade eller av föga värde. Själv sade han sig ämna fiska i följande åar i Åsele lappmark: Gigån, Marsån och Hällån.488 När gränsen mellan Ångermanland, Västerbotten och Åsele lappmark skulle fastställas i mitten av 1700-talet genomfördes en mycket grundlig utredning av en råskillnadsdeputation (en grupp med uppdrag att utreda gränserna), som under ett par års tid höll möten i gränstrakterna. Inför deputationen fick samer, bönder och nybyggare tala för sina anspråk. När denna del av lappmarksgränsen fastställdes gick man efter den nordligaste pretentionslinjen, vilket innebär att de jaktmarker och fiskevatten som av hävd brukats av bönder i socknarna hamnade nedanför lappmarksgränsen. Från böndernas sida framfördes knappt några anspråk gällande det område som fastställdes som lappmark. Detta tyder på att det vid den tidpunkten inte rådde någon konkurrens om området ovanför lappmarksgränsen. Vid en undersökning av protokollen från råskillnadsdeputationens sammanträden åren 1763–1765 har Gudrun Norstedt kunnat konstatera endast ett exempel på en konflikt mellan boende nedanför respektive ovanför den nuvarande lappmarksgränsen. Det var bonden Erik Kristoffersson från Själevad som berättat att några byamän hade fiskat i ett antal vatten intill dess att de själva övergett fiskelägena för krigstidernas skull och på grund av brist på folk, och att fiskena då övertogs av lappar. Lapparna hade ständigt måst vika från fiskevattnen, när byamännen kommit tillbaka dit.489 Av dessa vatten ligger ett, Stavarsjön, ovanför den nuvarande lappmarksgränsen. 294 487 Lundmark, 2006, s. 75. 488 Gustafsson, 1979, s. 189 f. 489 Norstedt, 2007, ochSOU2023:26, s. 399 f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=