historisk markanvändning i lappland hävd. Lapparna svarade att bönderna årligen fiskade inte endast på de omtvistade träsken utan också på åtskilliga andra träsk som tillhörde lapparna, vilket orsakade den ene skattelappen efter den andra fattigdom. Saken prövades på tinget år 1705 efter en utförlig talan från lapparna, som specificerade 69 träsk som borde betraktas som omtvistade. Där erkände lapparna att bönderna sedan lång tid hade fiskat i träsken, men inte att de hade gjort det oklandrat. Tvärtom menade lapparna att de hade större skäl att åberopa hävd för fiskena än bönderna, som bodde långt därifrån och bara kom dit en eller två gånger om året. Dessutom hänförde sig lapparna till att träsken låg inom lappmarksgränsen där lapparna hade större rätt till dem än bönderna – här åberopade lapparna skriftliga förbud från landshövding Johan Graan om att ingen bonde vid äventyr av straff skulle få lov att tillägna sig eller bruka något fiske i lappmarken. Göthe konstaterar att ensamrätt till en sjö i allmänningen blev svår att hävda för en bonde som säsongsfiskade där. Också lappar hade hävd till fiskena. Och i de allra flesta av de omtvistade sjöarna fiskade bönder och lappar tillsammans.474 I en resolution år 1707 förklarade landshövding Löwen att bönderna inte skulle få inkräkta i de träsk som tillhörde lappallmogen enskilt och dittills hade brukats av lapparna, samt att lappar och bönder tillsammans skulle bruka alla omtvistade sjöar som påstods ligga inom lappmarksrå, till dess att en noggrann undersökning i saken kunde företas. Tvisterna om träsken användes senare som argument för varför en riktig rågång borde upprättas mellan böndernas och lapparnas ägor.475 Av domboksmaterialet som Göthe går igenom framkommer överenskommelser mellan nybyggare och lappar av olika innebörd, bland annat att någon lapp upplät jakt och fiske till en nybyggare mot ersättning i form av att de delade på lappskatten. I domboksmaterialet framkommer ocksåatt tingsrätten godkände planerade nybyggen när lappskattelandets innehavare inte har något att invända mot ansökan, alternativt efter att lappskattelandsinnehavaren och nybyggaren hade träffat en förlikning.476 281 474 Göthe, 1929, s. 297–310. 475 Göthe, 1929, s. 313–315. 476 Göthe, 1929, s. 275–284.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=