kapitel7 fiska i träsket utan att betala för det. Resultatet blev en förlikning där parterna kom överens om att Nils Andersson fick fiska i Könich Pederssons frånvaro, men inte annars, och Nils Andersson fick aldrig någonsin ge andra lov att fiska i träsket. Göthe beskriver att det sätt som tingsrätten behandlade detta mål på är typiskt för en mängd andra liknande tvister ungefär 100 år framåt i tiden och möjligen ännu längre fram: ”Ofta är det två eller flera, som trängas med varandra om ett fiskevatten. För det första klargöres genast, om någon är taxerad för fisket, varefter denne i så fall får bästa rätt men ej i varje fall monopol. För det andra tages alltid hänsyn till hävd, i regel även där taxering av annan förekommer. För det tredje söker rätten åstadkomma förlikning”.472 För det omtvistade Falträskets del noterar Göthe att det inte längre var uppfört i jordeboken som beskattat träsk, trots att det tidigare hade varit det, utan nu ansågs det i stället ingå i Könich Pederssons hemman och därför vara skyddat under hemmanets skatt. Genom detta är det enligt Göthe klart belyst, att förändringen i beskattningen av fisketräsk mycket väl kunde ta sådana former, att de inte alls syntes i jordeboken längre. Tyngdpunkten av hemmanet som ekonomisk enhet och som skatteobjekt hade flyttats närmare själva byn. Lappen Nils Andersson såg väl för sin del Falträsket som en tillgång till sitt lappskatteland, men hade inte krävt någon ensamrätt till fisket. Det kunde han troligen inte heller göra till en så stor sjö, förklarar Göthe. En sådan ensamrätt skulle sannolikt vara omöjlig att utnyttja annat än under förutsättning att man bodde just vid Falträsket.473 Fiskerätten var omtvistad för åtminstone de sjöar runt Lycksele och upp mot Storuman som redovisas i den karta över skattlagda fiskevatten som finns som bilaga till Göthes avhandling. Vid tinget år 1702 gjorde bönderna anspråk på att deras ensamrätt till en del av dessa fisken skulle respekteras och krävde att lapparna skulle sluta göra intrång på dem. Det handlade både om sådana fisken som var beskattade och sådana som var obeskattade, men som bönderna ändå menade tillhörde dem på grund av 280 472 Göthe, 1929, s. 153. 473 Göthe, 1929, s. 154.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=